Noen som vil prate med meg?

[AnonymBruker]

On 11/19/2020 at 9:15 AM, AnonymBruker said:

Idag er det nøyaktig to måneder siden jeg fikk den aller første idéen til sangen din, noe som virker som en liten evighet når jeg hører den, og tenker på hvordan den i mellomtiden har blitt; beklager at det går langsommere fremover nå, men det er mer å øve på.

Uansett - her kommer enda en (u)musikalsk oppmuntring fra min side med en ny versjon som jeg spilte inn i natt; det er ikke så mye jeg har endret på, men har gjort slutten lengre, og lagt til tre toner rett før overgangen for å binde de to delene sammen, så selv om jeg min vane tro gjør småfeil her og der, håper jeg likevel dette kan muntre deg litt opp, og at sangen din kan fortsette å spre livsglede:

http://www.brian.no/fp-content/attachs/when_your_down_this_is_up_demo-19-11-2020.mp3

Sender atter en gang mange gode tanker, og legger ved en søt video av en pianospillende pingvin.

- Brian

 

Anonymkode: 13f5a...9d5

Nå begynner sangen din sakte, men sikkert å bli noe mer enn bare en demo, for her kommer en ny versjon av sangen med en helt ny slutt som jeg håper høres finere ut enn det jeg spilte tidligere.

For etter å ha lagt ut den forrige versjonen her i forumet og hørt et par ganger på den, fikk jeg fornemmelsen av at den nye slutten jeg tok med sist egentlig låter helt forferdelig, i og med at jeg repeterer samme spillemønster, noe som blir en smule ensformig. Derfor tenke jeg at jeg kunne ta med en solo eller noe tilsvarende på slutten i stedet, og på morgenkvisten natt til fredag fikk jeg en liten idé - et enkelt riff. Så til tross for at jeg følte meg så sliten at jeg ikke orket noe som helst, slepte jeg meg til tangentene, og spilte inn dette.

Med et aldeles grusomt resultat; her manglet som vanlig både rytme og alt mulig annet. Men jeg prøvde på nytt - og på nytt. Etter et par forsøk begynte dette å høres ut som noe som kanskje, kanskje kunne bli til noe. Senere på dagen begynte jeg å spille litt igjen, fortsatte med det jeg hadde laget i løpet av natten - og sakte begynte idéen å ta form, slik at jeg utover kvelden kunne lage en ny demo med slutten du kan høre her:

http://www.brian.no/fp-content/attachs/when_your_down_this_is_up_demo-21-11-2020.mp3

Dette er altså noe helt nytt, så det kan hende jeg våkner i morgen og finner ut at dette kunne være egnet til å skremme en flokk forskrekkede franske villsvin, men akkurat nå høres dette rimelig fint ut iallfall i mine ører - hva mener du; passer denne slutten til resten av sangen ...?

Den bryter iallfall med stilen i det jeg spiller rett før, i tillegg til at jeg legger til en tone som ikke hører til i tonearten jeg spiller ellers; dette skaper en spesiell stemning, nesten en slags epilog som gjør denne sangen til en liten musikalsk fortelling som består av flere deler - håper dette ikke høres så ille ut.

Ønsker deg en riktig fin helg, med mange smil.

- Brian

P.S. Fortsetter med en liten kikk på pianoets betydning i Disney-universet. Minni Mus spiller for øvrig også piano ...

... og hun liker tydeligvis å spille sammen med Mikke ...

... Mikke er ellers en glad amatør ...

... Langbein er også musikalsk begavet; jeg har aldri sett noen spille slik han gjør her ...

... og tro det eller ei, men Klara Ku er faktisk konsertpianist ...

... dessuten kan et flygel kan brukes til så mangt når man vil leke ...

... men ingen mus eller and er like søte som en liten pingvin.

D.S.

Anonymkode: 13f5a...9d5

[AnonymBruker]

Tror ikke det jeg spilte i natt vil toppe hitlistene med det første, men sangen din høres bedre ut enn gårsdagens versjon - langsommere til å begynne med, slutten er kortere og derfor mer interessant; dessuten har jeg for en gangs skyld klart å unngå spillefeil, så dette er nok den fineste versjonen av sangen din som jeg har laget hittil; håper den kan muntre deg litt opp:

http://www.brian.no/fp-content/attachs/when_your_down_this_is_up_demo-22-11-2020.mp3

Legger ved flere pianospillende dyr, og sender enda et smil.

- Brian

Anonymkode: 13f5a...9d5

[AnonymBruker]

Og siden jeg har skrevet så mange innlegg i denne tråden og fortsetter å skrive, kunne det kanskje være praktisk å opprette en egen bruker i stedet for å skrive som AnonymBruker; brukernavnet "Brian" var dessverre opptatt, men ettersom jeg vanligvis signerer innleggene mine med "- Brian", valgte jeg dette, så jeg fortetter å skrive her som - Brian ...

- Brian

Anonymkode: 13f5a...9d5

[- Brian]

... og her er jeg med det nye brukernavnet mitt.

Også i natt prøvde jeg å spille litt, og fikk en svevende idé som muligens kunne passe som intro i sangen din; her er en idéprøve av det jeg nettopp har funnet på:

http://www.brian.no/fp-content/attachs/when_your_down_this_is_up_ideprove_intro-02-12-2020.mp3

... mon tro hvordan dette høres ut - kanskje noe vemodig, følsom stemning, men synes likevel dette på mange måter passer inn som en forsiktig begynnelse på sangen; hva tror du ...?

Ellers har jeg også tenkt på eventyret vårt, og vesle Pingu og vennene hans må jo også få gleden av å feire Jul, så det er vel på tide å fortsette; skal forsøke å slippe kreativiteten løs, og se om jeg kan finne på noe med tanke på at det er min tur til å skrive; det blir lettere nå som jeg har egen bruker, og kan rette opp skrivefeil etc. i ettertid.

Flere gode tanker fra meg, håper du får en koselig dag, og sender enda et smil.

- Brian

Endret 2. desember 2020 av - Brian

[Gjest _Novalie_]

- Brian skrev (På 2.12.2020 den 7.17):

... og her er jeg med det nye brukernavnet mitt.

Også i natt prøvde jeg å spille litt, og fikk en svevende idé som muligens kunne passe som intro i sangen din; her er en idéprøve av det jeg nettopp har funnet på:

http://www.brian.no/fp-content/attachs/when_your_down_this_is_up_ideprove_intro-02-12-2020.mp3

... mon tro hvordan dette høres ut - kanskje noe vemodig, følsom stemning, men synes likevel dette på mange måter passer inn som en forsiktig begynnelse på sangen; hva tror du ...?

Ellers har jeg også tenkt på eventyret vårt, og vesle Pingu og vennene hans må jo også få gleden av å feire Jul, så det er vel på tide å fortsette; skal forsøke å slippe kreativiteten løs, og se om jeg kan finne på noe med tanke på at det er min tur til å skrive; det blir lettere nå som jeg har egen bruker, og kan rette opp skrivefeil etc. i ettertid.

Flere gode tanker fra meg, håper du får en koselig dag, og sender enda et smil.

- Brian

Hej Hej

Svarade dig just på mail men ja jag gillade verkligen den i troen på sången och jag älskar sången i sin helhet❤️

Forlåt att jag inte har vorit så mycket aktiv här jag men jag skrev till dig på mail så vet du varför. Är lite svår tid akurat nu med december och jul och allt det där och jag har inte akurat så bra erfarenhet med jul bland annat.

Jaaaa, jag tänkte på det samma nu att jag burde också setta mig ner och se vad jag kan komma på ang Pingu och vännene hans för att dom ska få en bra jul och kanske kommer dom dig hem också till Pingu sin bestefar och det hemmelige landet🐧 Det hadde vorit kul och en fin fortsättning och kanske jag också hadde haft lite gött av det å skriva lite mer för att få tankarna på andra ting för nu så känner jag att jag börjar kämpa igen och få det lite tufft då jag sovar mest, mycket deprimerad, onda tankar, kämpar mycket med röstarne och hallucinationer (som jag ser och hörar) som entligen bara gör mig slitan och jag tror entligen jag har gråtit värja natt sedan jag började kämpa veldigt igen.

Grått till jag bliver helt utmattad att jag somnar men också uansett hur mycket jag sovar så bliver jag aldrig utvilad så är konstant slitan, trött och lej 

 

❤️STOR KRAM❤️

 

[- Brian]

11 hours ago, SilliihKitten said:

Hej Hej

Svarade dig just på mail men ja jag gillade verkligen den i troen på sången och jag älskar sången i sin helhet❤️

Forlåt att jag inte har vorit så mycket aktiv här jag men jag skrev till dig på mail så vet du varför. Är lite svår tid akurat nu med december och jul och allt det där och jag har inte akurat så bra erfarenhet med jul bland annat.

Jaaaa, jag tänkte på det samma nu att jag burde också setta mig ner och se vad jag kan komma på ang Pingu och vännene hans för att dom ska få en bra jul och kanske kommer dom dig hem också till Pingu sin bestefar och det hemmelige landet🐧 Det hadde vorit kul och en fin fortsättning och kanske jag också hadde haft lite gött av det å skriva lite mer för att få tankarna på andra ting för nu så känner jag att jag börjar kämpa igen och få det lite tufft då jag sovar mest, mycket deprimerad, onda tankar, kämpar mycket med röstarne och hallucinationer (som jag ser och hörar) som entligen bara gör mig slitan och jag tror entligen jag har gråtit värja natt sedan jag började kämpa veldigt igen.

Grått till jag bliver helt utmattad att jag somnar men också uansett hur mycket jag sovar så bliver jag aldrig utvilad så är konstant slitan, trött och lej 

 

❤️STOR KRAM❤️

 

Koselig å høre fra deg igjen til tross for at det er trist å høre at du har det slik - og jeg forstår godt at Julen kan føles som en tid man helst vil glemme når man selv har det vanskelig; det er flere som føler det samme.

Leste nylig en tråd her i forumet skrevet av ei jente som ikke hadde gått ut av leiligheten i snart to år som følge av sosial angst, og jeg lurte på om jeg kunne finne på noe for å muntre opp både deg og henne; kanskje kunne jeg lage en helt ny sang som en liten julegave til deg, henne og andre som sliter i Julen - begynte å spille i natt, og her er en idéprøve av det jeg nettopp har funnet på; naturligvis er dette - min vane tro - helt uferdig, så her er det fortsatt mye som gjenstår, men dette kan bli en fin sang til slutt:
http://www.brian.no/fp-content/attachs/ny_julesang_04-12-2020_ideprove-04-12-2020.mp3

Som du sikkert hører, er dette en lys, optimistisk sang; poenget er at den Julen man idag feirer, med stress, gavemas og famileforviklinger, har ingen sammenheng med høytidens opprinnelige innhold. For det man egentlig feirer, er et lite barn født i en krybbe, og meningen med Julen kan oppsummeres i et eneste ord: Håp. Det er det Julen egentlig handler om; glem gavene, juleribba og koronaviruset - det Julen handler om, er håp.

I våre dager med julebord og julevarer i butikkene mestparten av høsten, er hele desember blitt en eneste lang julestress-tid, men slik Julen egentlig skulle feires, hadde man først en fire uker lang ventetid - advent - en rolig tid fylt av forventningen om det som skulle komme, og betrakter man Julen i lys av dette, blir det enklere å forstå håpets betydning i Julen, da hele adventstiden symboliserer håp.

Har mange ganger tidligere skrevet om hvor viktig det er å ikke gi opp og ta vare på håpet, for fremtiden er altfor verdifull til å bli overskygget av fortidens skygger, og selv om du har det vanskelig, synes jeg likevel det er flott at du startet denne tråden og fortsetter å skrive her, for det gir meg og andre en mulighet til å svare; håp handler om å åpne livet for morgendagens muligheter, for menneskene man enda ikke blitt kjent med; for alt det fine man kan gjøre, men enda ikke har gjort. For å skrive et eventyr om en liten pingvin og vennene hans.

Dette i motsetning til det å avslutte livet sitt. Nå som Y-blokken er revet, kom jeg til å tenke på en sommerdag da jeg traff ham jeg gikk på skolen med som tok livet sitt for over fire år siden; han var i følge med ei jente, og jeg møtte ham utenfor nettopp Y-blokken - fremdeles hadde han livet og fremtiden foran seg denne sommerdagen som virker så ubeskrivelig langt borte nå. Så mange nye dager, så uendelig mange muligheter. Nå er det ingenting igjen - bare en kald gravstein. Hadde han ikke gitt opp livet, kunne kanskje også han ha skrevet her i tråden.

Jo, jeg forstår at juletiden kan være stressende hvis man tenker på Julen som det folk flest forbinder med dette. Men som sagt - la oss glemme gavene, juleribba og koronaviruset, og la det Julen egentlig handler om, bli igjen: Håp. Et levende håp, et håp som avspeiles i eventyret om Pingu eller sangen din; et håp som er verdt å ta vare på, for fremtiden ligger ubrukt foran oss, og alle problemene og bekymringene man har idag, kommer en dag til å være fortid - la oss håpe på det beste.

M. - som jeg har fortalt om tidligere - var forresten også en av dem som hadde store problemer med Julen; da hun var 13, ble hun voldtatt i midten av desember, så det sier seg selv at Julen dette året ble et mareritt for henne, og de vonde minnene forfulgte henne resten av livet - hun klarte aldri å feire Jul igjen. Slik at jeg ikke har vanskeligheter med å forstå mennesker som ikke gleder seg til juletiden.

Uansett sender jeg fortsatt mange gode tanker og ønsker deg alt godt videre; bare send en e-post eller skriv her i tråden hvis du trenger en liten oppmuntring i denne vanskelige tiden; jeg er alltid her, og håper jeg klarer å skrive noe som kan tørke tårene dine.

- Brian

Endret 4. desember 2020 av - Brian

[Gjest _Novalie_]

- Brian skrev (På 4.12.2020 den 8.10):

Koselig å høre fra deg igjen til tross for at det er trist å høre at du har det slik - og jeg forstår godt at Julen kan føles som en tid man helst vil glemme når man selv har det vanskelig; det er flere som føler det samme.

Leste nylig en tråd her i forumet skrevet av ei jente som ikke hadde gått ut av leiligheten i snart to år som følge av sosial angst, og jeg lurte på om jeg kunne finne på noe for å muntre opp både deg og henne; kanskje kunne jeg lage en helt ny sang som en liten julegave til deg, henne og andre som sliter i Julen - begynte å spille i natt, og her er en idéprøve av det jeg nettopp har funnet på; naturligvis er dette - min vane tro - helt uferdig, så her er det fortsatt mye som gjenstår, men dette kan bli en fin sang til slutt:
http://www.brian.no/fp-content/attachs/ny_julesang_04-12-2020_ideprove-04-12-2020.mp3

Som du sikkert hører, er dette en lys, optimistisk sang; poenget er at den Julen man idag feirer, med stress, gavemas og famileforviklinger, har ingen sammenheng med høytidens opprinnelige innhold. For det man egentlig feirer, er et lite barn født i en krybbe, og meningen med Julen kan oppsummeres i et eneste ord: Håp. Det er det Julen egentlig handler om; glem gavene, juleribba og koronaviruset - det Julen handler om, er håp.

I våre dager med julebord og julevarer i butikkene mestparten av høsten, er hele desember blitt en eneste lang julestress-tid, men slik Julen egentlig skulle feires, hadde man først en fire uker lang ventetid - advent - en rolig tid fylt av forventningen om det som skulle komme, og betrakter man Julen i lys av dette, blir det enklere å forstå håpets betydning i Julen, da hele adventstiden symboliserer håp.

Har mange ganger tidligere skrevet om hvor viktig det er å ikke gi opp og ta vare på håpet, for fremtiden er altfor verdifull til å bli overskygget av fortidens skygger, og selv om du har det vanskelig, synes jeg likevel det er flott at du startet denne tråden og fortsetter å skrive her, for det gir meg og andre en mulighet til å svare; håp handler om å åpne livet for morgendagens muligheter, for menneskene man enda ikke blitt kjent med; for alt det fine man kan gjøre, men enda ikke har gjort. For å skrive et eventyr om en liten pingvin og vennene hans.

Dette i motsetning til det å avslutte livet sitt. Nå som Y-blokken er revet, kom jeg til å tenke på en sommerdag da jeg traff ham jeg gikk på skolen med som tok livet sitt for over fire år siden; han var i følge med ei jente, og jeg møtte ham utenfor nettopp Y-blokken - fremdeles hadde han livet og fremtiden foran seg denne sommerdagen som virker så ubeskrivelig langt borte nå. Så mange nye dager, så uendelig mange muligheter. Nå er det ingenting igjen - bare en kald gravstein. Hadde han ikke gitt opp livet, kunne kanskje også han ha skrevet her i tråden.

Jo, jeg forstår at juletiden kan være stressende hvis man tenker på Julen som det folk flest forbinder med dette. Men som sagt - la oss glemme gavene, juleribba og koronaviruset, og la det Julen egentlig handler om, bli igjen: Håp. Et levende håp, et håp som avspeiles i eventyret om Pingu eller sangen din; et håp som er verdt å ta vare på, for fremtiden ligger ubrukt foran oss, og alle problemene og bekymringene man har idag, kommer en dag til å være fortid - la oss håpe på det beste.

M. - som jeg har fortalt om tidligere - var forresten også en av dem som hadde store problemer med Julen; da hun var 13, ble hun voldtatt i midten av desember, så det sier seg selv at Julen dette året ble et mareritt for henne, og de vonde minnene forfulgte henne resten av livet - hun klarte aldri å feire Jul igjen. Slik at jeg ikke har vanskeligheter med å forstå mennesker som ikke gleder seg til juletiden.

Uansett sender jeg fortsatt mange gode tanker og ønsker deg alt godt videre; bare send en e-post eller skriv her i tråden hvis du trenger en liten oppmuntring i denne vanskelige tiden; jeg er alltid her, og håper jeg klarer å skrive noe som kan tørke tårene dine.

- Brian

Hej Hej
Ja jag såg den posten här på forumet och jag vet hur det känns med att kämpa med att gå ut, inte forlata lägenheten osv då jag själv har vorit där så jag kände mig igen i den.

Jag är inte så veldigt gla i julen tyvärr pga mycket skit upp igenom årene så når det nu är den tiden av året igen så känner jag att jag börjar kämpa veldigt igen och det är en litan tung tid akurat nu det är det.
Jag sovar nu mest för tiden, veldigt emotionell att jag nästan inte klarar sluta grina samt att jag också kämpar mycket mer med röstarna och hallucinationer för tiden😢

Speciellt också nu i år når vi har en pandemi av Covid-19 hängade över oss så är jag också veldigt forsiktig
själv om med depression så är isolasjon osv extra tufft för jag f.eks har vorit ganska isolerat sedan för Covid, men det är heller inte så lätt med det å träffa andra människor då pga mycket tidligare jag har vorit i genom och blivit utsatt för så är jag rädd för andra människor så jag träffar inte andra så ofta eller i det hela tatt fordi jag inte tör och jag är rädd.
Det tar tid för mig och kunde stola 100% på ett annat människa

Så jag är inte så veldigt fan av julen och har mest lyst till att få nånting att sova på så jag kan sova genom julen och heller bliv vekkad på nyåret igen når allt är färdig.
Jag firar inte jul

Uff det var inte så kul att höra att han valgt och avslutta livet
Det är trist, men det är inte så lätt hela tiden tyvärr och jag kan kända mig igen då jag själv också har flera självmordsforsök bak mig, flera än jag kan huska och har mistat tellingen och själv om det har vorit svårt att få hjälp och vel det är fortfarande svårt att få hjälp så är jag nu här den dag idag, men för att vära ärligt så vet jag inte vad jag tycker om det.
50% av mig är vel gla för att jag är här idag mens dom andra 50% är inte det och skulle heller önska att jag var död.

 

Uff det är inte så kul att höra men det är vel många som gruar sig till julen pga div ting och händelser och det forstår jag
Det är inte lätt.

Tack så mycket ❤️
Skickar också en stor kräm till deg också och hoppas att du har det bra

 

[- Brian]

17 hours ago, SilliihKitten said:

Hej Hej
Ja jag såg den posten här på forumet och jag vet hur det känns med att kämpa med att gå ut, inte forlata lägenheten osv då jag själv har vorit där så jag kände mig igen i den.

Jag är inte så veldigt gla i julen tyvärr pga mycket skit upp igenom årene så når det nu är den tiden av året igen så känner jag att jag börjar kämpa veldigt igen och det är en litan tung tid akurat nu det är det.
Jag sovar nu mest för tiden, veldigt emotionell att jag nästan inte klarar sluta grina samt att jag också kämpar mycket mer med röstarna och hallucinationer för tiden😢

Speciellt också nu i år når vi har en pandemi av Covid-19 hängade över oss så är jag också veldigt forsiktig
själv om med depression så är isolasjon osv extra tufft för jag f.eks har vorit ganska isolerat sedan för Covid, men det är heller inte så lätt med det å träffa andra människor då pga mycket tidligare jag har vorit i genom och blivit utsatt för så är jag rädd för andra människor så jag träffar inte andra så ofta eller i det hela tatt fordi jag inte tör och jag är rädd.
Det tar tid för mig och kunde stola 100% på ett annat människa

Så jag är inte så veldigt fan av julen och har mest lyst till att få nånting att sova på så jag kan sova genom julen och heller bliv vekkad på nyåret igen når allt är färdig.
Jag firar inte jul

Uff det var inte så kul att höra att han valgt och avslutta livet
Det är trist, men det är inte så lätt hela tiden tyvärr och jag kan kända mig igen då jag själv också har flera självmordsforsök bak mig, flera än jag kan huska och har mistat tellingen och själv om det har vorit svårt att få hjälp och vel det är fortfarande svårt att få hjälp så är jag nu här den dag idag, men för att vära ärligt så vet jag inte vad jag tycker om det.
50% av mig är vel gla för att jag är här idag mens dom andra 50% är inte det och skulle heller önska att jag var död.

 

Uff det är inte så kul att höra men det är vel många som gruar sig till julen pga div ting och händelser och det forstår jag
Det är inte lätt.

Tack så mycket ❤️
Skickar också en stor kräm till deg också och hoppas att du har det bra

 

Forstår at denne tiden er vanskelig for deg, noe som også gjelder mange andre med tanke på dagens virussituasjon og alt dette fører til, men blant livets vanskeligheter og motganger, finner man heldigvis også små lysglimt her og der, og kanskje denne pingvintråden kan føre til at de 50%-50% som du skriver om, kan vippe over til 51%-49% i favør livet.

For håpet er der uavhengig av om man feirer Jul eller ikke, og det er tydeligvis mange som har lest denne tråden og funnet glede i eventyret om vesle Pingu og vennene hans, og muligens også noe av det andre som blir skrevet her, en tråd som aldri ville ha blitt til om du hadde vært borte fra denne verden - om bare et eneste av forsøkene hadde blitt definitivt. Som jeg tidligere har skrevet på siden min, kan selv tilsynelatende ubetydelige ting vi gjør, føre til store konsekvenser i fremtiden, og det er nettopp dette vi nå ser med et negativt fortegn med koronaviruset; hvordan et bitte lite virus som tok bolig i et enkelt menneske i et land langt, langt borte til de grader kan påvirke hele verden - handlingene vi gjør i løpet av livet, er som en liten stein man kaster i et vann der ringene i vannet bare blir større og større.

Og selv om man ikke får øye på dette like tydelig som i koronaen, kan disse ringvirkningene naturligvis også være positive; det ene, lille smilet man gir et annet menneske kan endre hele verdenshistorien; det er derfor både du og andre som nå leser dette, er så utrolig viktige - det kan være enkelt å tenke seg at man ikke betyr noe og at livet ville ha gått videre om man hadde vært død, men slik er det ikke; verden ville aldri, aldri ha blitt den samme uten deg.

For min egen del har ikke livet mitt vært noen dans på roser, og når man opplever noe vondt, kan det være lett å gi opp; å lukke seg og bli bitter som følge av det som har skjedd - det er mange som føler det slik, noe som i bunn og grunn er en naturlig reaksjon. Samtidig kan man spørre seg: Er det virkelig verdt det, er det virkelig verdt å la ting som har skjedd i fortiden påvirke resten av livet? Det nekter i alle fall jeg, og selv om jeg kunne vært en av disse sure typene som snur ryggen til verden og stadig kommer med negative kommentarer om det ene og det andre, gjør jeg det stikk motsatte - jeg forsøker så godt jeg kan å være positiv, selv om det også er sunt å bli sint av og til; blir jeg vekket for n'te gang når jeg forsøker å få meg litt søvn, er jeg dessverre ikke like blid.

Så til tross for alt du har vært gjennom, synes jeg - som jeg også skrev i den forrige kommentaren - at det er flott at du startet denne tråden, for midt i pandemien, med stress og kjas og mas rundt oss, håper jeg at det man kan lese her, kanskje kan gi et lite pusterom fra livets bekymringer; så lenge det finnes små pingviner, er det alltid håp.

Idag er det forresten 6. desember, som er dagen da man feirer den opprinnelige Julenissen; han het Nikolas, levde i Tyrkia rundt år 280 til omtrent 350, var en rik, men from mann, og etter at foreldrene hans døde da han var ung, arvet han farens formue. Den ga han bort til de fattige, men gjorde det i hemmelighet slik at ingen skulle rose ham for det. Så blant annet i Tyskland feirer man 6. desember som St. Nikolas' festdag, og gir gaver til barna. Coca Cola-nissen med hvitt skjegg slik vi kjenner ham, er av nyere dato - det er gavmildheten Nikolas viste da han levde, som er det egentlige opphavet til Julenissen.

Har ingen gaver å gi bort nå, men sender flere gode tanker, samt en liten nisse-Tux.

- Brian

Endret 6. desember 2020 av - Brian

[Gjest _Novalie_]

- Brian skrev (På 6.12.2020 den 8.11):

Forstår at denne tiden er vanskelig for deg, noe som også gjelder mange andre med tanke på dagens virussituasjon og alt dette fører til, men blant livets vanskeligheter og motganger, finner man heldigvis også små lysglimt her og der, og kanskje denne pingvintråden kan føre til at de 50%-50% som du skriver om, kan vippe over til 51%-49% i favør livet.

For håpet er der uavhengig av om man feirer Jul eller ikke, og det er tydeligvis mange som har lest denne tråden og funnet glede i eventyret om vesle Pingu og vennene hans, og muligens også noe av det andre som blir skrevet her, en tråd som aldri ville ha blitt til om du hadde vært borte fra denne verden - om bare et eneste av forsøkene hadde blitt definitivt. Som jeg tidligere har skrevet på siden min, kan selv tilsynelatende ubetydelige ting vi gjør, føre til store konsekvenser i fremtiden, og det er nettopp dette vi nå ser med et negativt fortegn med koronaviruset; hvordan et bitte lite virus som tok bolig i et enkelt menneske i et land langt, langt borte til de grader kan påvirke hele verden - handlingene vi gjør i løpet av livet, er som en liten stein man kaster i et vann der ringene i vannet bare blir større og større.

Og selv om man ikke får øye på dette like tydelig som i koronaen, kan disse ringvirkningene naturligvis også være positive; det ene, lille smilet man gir et annet menneske kan endre hele verdenshistorien; det er derfor både du og andre som nå leser dette, er så utrolig viktige - det kan være enkelt å tenke seg at man ikke betyr noe og at livet ville ha gått videre om man hadde vært død, men slik er det ikke; verden ville aldri, aldri ha blitt den samme uten deg.

For min egen del har ikke livet mitt vært noen dans på roser, og når man opplever noe vondt, kan det være lett å gi opp; å lukke seg og bli bitter som følge av det som har skjedd - det er mange som føler det slik, noe som i bunn og grunn er en naturlig reaksjon. Samtidig kan man spørre seg: Er det virkelig verdt det, er det virkelig verdt å la ting som har skjedd i fortiden påvirke resten av livet? Det nekter i alle fall jeg, og selv om jeg kunne vært en av disse sure typene som snur ryggen til verden og stadig kommer med negative kommentarer om det ene og det andre, gjør jeg det stikk motsatte - jeg forsøker så godt jeg kan å være positiv, selv om det også er sunt å bli sint av og til; blir jeg vekket for n'te gang når jeg forsøker å få meg litt søvn, er jeg dessverre ikke like blid.

Så til tross for alt du har vært gjennom, synes jeg - som jeg også skrev i den forrige kommentaren - at det er flott at du startet denne tråden, for midt i pandemien, med stress og kjas og mas rundt oss, håper jeg at det man kan lese her, kanskje kan gi et lite pusterom fra livets bekymringer; så lenge det finnes små pingviner, er det alltid håp.

Idag er det forresten 6. desember, som er dagen da man feirer den opprinnelige Julenissen; han het Nikolas, levde i Tyrkia rundt år 280 til omtrent 350, var en rik, men from mann, og etter at foreldrene hans døde da han var ung, arvet han farens formue. Den ga han bort til de fattige, men gjorde det i hemmelighet slik at ingen skulle rose ham for det. Så blant annet i Tyskland feirer man 6. desember som St. Nikolas' festdag, og gir gaver til barna. Coca Cola-nissen med hvitt skjegg slik vi kjenner ham, er av nyere dato - det er gavmildheten Nikolas viste da han levde, som er det egentlige opphavet til Julenissen.

Har ingen gaver å gi bort nå, men sender flere gode tanker, samt en liten nisse-Tux.

- Brian

Hej Hej
Det hadde vorit trevlig om historien om Pingu och vännene hans kan lysa upp dagarna till andre också❤️

Nej, jag firar inte jul
Too many bad memories and experience så det är inte nånting för mig tyvärr
Och nu med Covid-19 så är jag extra forsiktig som att jag inte entligen går ut i det hela tatt och sittar mest isolerad pretty much (och fordi jag är rädd för andra människor som gör att jag inte entligen går ut).
Har alltid på mig min FaceMask om det är nånting jag måste (ja jag har på facemask till och med inne).

Men Covid Pandemien skrämmar mig lite om jag ska vära ärligt.

 

Det är sant
Jag prövar å komma på nånting vidare runt Pingu och vännene hans men har inte kommet på nånting mer ännu tyvärr, men jag vill gärna fortsätta eventyret.

Det visste jag inte men så kul då att den orginala Tomten var från Tyrkia och inte Nordpolen, hehe
Det hadde jag gillat också for är nok varmer i Tyrkia😜

Ännars händer det inte så mycket här entligen
mest deprimerad för tiden, sovat mycket och en del emotionell så jag grinar nästan av ingenting
Bara slitan och trött hela tiden

 

[- Brian]

On 4/6/2020 at 5:09 AM, SilliihKitten said:

Etter å ha vandret langt om lenge så begynner gjengen å bli litt sulten og borte i det fjerne får de øyne på en liten elv "der kan vi sikkert få noe fisk" sier Pingu og gjengen trasker over til elva og Rollo sier at han har god erfaring med å fange fisk så han tar på seg oppgaven med å få opp noen fisk ifra elva som de kan spise.

Men Rollo holder på med å fange fisk tar Pingu, Opus og Wheezy og sjekker litt i nærområdet om det er noe spennende og kommer då over en liten forlatt jakt hytte og går nærmere då de hører noen på innsiden. Pingu åpner forsiktig døren og ut kommer Kaptein Enzy "Hei" sier Enzy hyggelig å hilse på dere igjen, hvordan går det?

Det går bra sier Pingu var litt hektisk tidligere borte på en bondgård men Rollo reddet oss og nå er vi bare på jakt etter litt mat egentlig. Er du sulten spør Pingu mens de alle rasler over til Rollo som allerede har middagen klar og mens våre venner spiser og koser seg så forteller Kaptein Enzy at mens han var ute å flydde så så han et nordlys langt borte i det fjerne men det var ikke et vanlig nordlys det var noe magisk med det og han var kjapp med å få ned koordinatene så han kunne fly videre mot det senere og då var det jo godt han traff på resten igjen for det kunne jo hende at det hemmelige landet gjemmer seg i bakgrunnen av det magiske nordlyset så Enzy har igjen fyllt bensin og klargjort flyet så nå trengs bare et mannskap og gjengen er ikke vanskelig å be der de alle rudder opp etter middagen og trasker i vei mot flyet og setter seg inn.

Kaptein Enzy gjør seg klar til Take Off "Dette er Sierra X-Ray Tango er då ready for take off, koordinater 00.456.34x23.45-00

Før flyet forsvinner inn i solnedgangen og på vei mot det magiske nordlyset i håp om at det hemmelige landet ikke er så langt unna nå

--------------------

Sliter litt med å komme på så mye men håper at det jeg kommer på er bra til selve fortellingen.

Her er et bilde av Kaptein Enzy ready for take off 

Sier oppriktig unnskyld både til deg og alle andre som leser denne tråden; det ble dessverre en altfor, altfor lang pause i fortellingen om Pingu og vennene hans, men har ikke fått til skrivingen de siste månedene. Nå har jeg uansett tatt frem noe jeg skrev i vår, og lagt til noe nytt farget av dagens opplevelser, så her er - omsider - fortsettelsen på eventyret:

- - - - -

Og mens Pingu og vennene hans fløy avgårde mot nordlyset, satt en familie til bords i et koselig hus fullt av blomster og skulle spise kveldsmat; over kjøkkenbordet deres hang det et lite skilt med noen ord et klokt menneske en gang hadde sagt: Tenk på fremmede som venner du enda ikke kjenner.
 
I nabohuset på den andre siden av gjerdet, skulle man også spise kveldsmat, men først måtte pappa legge bort geværet, mamma måtte legge bort mobiltelefonen der hun baksnakket venninnene sine, og datteren klarte så vidt å legge bort speilet der hun etter beste evne forsøkte å finne skjønnhetsfeil i speilbildet sitt; i kjøkkenbordet deres hadde noen risset inn med kniv: Tenk på fremmede som uvenner du enda ikke kjenner.
 
Ikke alle mennesker er like selv om de alle er mennesker, og ikke alle dyr er like selv om de alle er dyr.
 
Etter å ha fløyet og sett tiden fly, kunne flyet med vennene våre omsider lande langt mot nord. Men da han åpnet døren, lurte Pingu om de hadde havnet på riktig planet, for vesenet som løp mot dem, kunne umulig stamme fra denne kanten av universet; kledd i rødt, med helsvart ansikt og uten nese - dette minnet svært lite om en pingvin, et menneske, og aller minst en julenisse.
 
"Kanskje vi skal reise videre," sa Kaptein Enzy tørt; "hvis dette skal være det hemmelige landet Linux, er jeg pingvinen Elvis."
 
Så døren ble lukket med et smell før det rødkledde monsteret rakk å komme frem, og flyet lettet. Litt etter landet de på en snøkledd slette, og de fire vennene løftet hodene og betraktet nordlyset som lekte i natten med fargene i fargeskrinet sitt. Likevel følte de en viss skuffelse når de betraktet landskapet rundt seg, for det var ikke en eneste pingvin å se, og det hemmelige landet føltes like langt unna som før; her var det bare snø og atter snø, og snø er sant å si ikke så fryktelig spennende å se på selv om NRK sikkert kunne ha laget en lang dokumentar om snøfall minutt for minutt.
 
Opus og Wheezy bestemte seg for å utforske omgivelsene litt, og de forsvant bak et høydedrag. Like etter hørtes et hjerteskjærende rop om hjelp slik bare en stakkars pingvin kan uttrykke det, og Opus og Wheezy kom til syne med en glefsende isbjørn etter seg.
 
Da Rollo fikk se dette, nølte han ikke med å ta vennene sine i forsvar, stilte seg foran den fremmede isbjørnen og knurret truende: "Grrrrrrrrrrr." "Grrrrrrrrrrr.", var svaret. Rollo hevet stemmen: "GRRRRRRRRRRRRRRR." Det gjorde også den fremmede, som sa "GRRRRRRRRRRRRRRR." Som i et pokerspill hevet Rollo innsatsen og sa "GGGGGRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR." "GGGGGRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," svarte den fremmede. Nesten som et ekko.
 
En lang rekke talende og hissige grrrrrrrrrrr fra begge parter fulgte, så Pingu kom med et forslag: "En interessant diskusjon. Men hvis dere skal fortsette å si grrrrr resten av natten, ville det kanskje vært greit om dere presenterte dere først ...?" "Jeg heter Rollo," sa Rollo. "Og jeg heter Wollo," sa den fremmede. De stirret olmt på hverandre.
 
"Da vet vi det," sa Pingu. "Men når jeg ser på dere, er det nesten som å se et speil. Rollo og Wollo - dere er sikre på at dere ikke kjenner hverandre?" "NEI," brølte begge isbjørnene i kor. "Men navnene ligner," fortsatte Pingu. Dere kjenner ikke andre med disse navnene?"
 
Rollo tenkte etter. "Da jeg var liten, hadde jeg en tvillingbror som het Follo som jeg var veldig glad i. Han var verdens beste venn." "Og jeg hadde en tvillingbror som het Lollo," svarte Wollo. Vi lekte masse sammen, og han var verdens herligste bror. Uten tvil." "Grrrrrrr," fortsatte han, antagelig for å vise at han tross alt var en stor og tøff isbjørn. "Grrrrrrr," svarte Rollo, bare for å si noe.
 
"Grrr," fortsatte Wollo. "Grrr," svarte Rollo. "Gr." "Gr," nærmest sukket Rollo.
 
"Rollo og Wollo, Lollo og Follo," tenkte Pingu høyt. "Hva om dere er tvillingbrødre, og bare har misforstått navnene, slik barn gjør? Hva om vennen din Follo i virkeligheten het Wollo," sa han til Rollo, "og den herlige broren din het Rollo, ikke Lollo?"
 
De to isbjørnene betraktet hverandre med et spørrende blikk; en lang stillhet fulgte. "Husker du da vi var små og skadet oss," sa Rollo - "husker du hva vi gjorde?" "Ja," svarte Wollo. "Vi hylte så høyt som vi kunne, konkurrerte om hvem som kunne hyle høyest, og til slutt ..." "Til slutt begynte vi å le," avsluttet Rollo.
 
"Det er altså DEG," istemte Rollo og Wollo i kor, før de kastet seg om halsen på hverandre, slik bare riktig store isbjørner og tvillingbrødre kan.
 
"Så godt det var å være en liten isbjørn, og kunne leke og leke uten å tenke på hva en voksen isbjørn bør eller ikke bør gjøre," mimret Rollo, "har du fortsatt en sterk stemme?" "Å ja," nikket Wollo, "jeg kan brøle så de hører det på nærmeste romstasjon." "Jeg òg," svarte Rollo, "skal vi se hvem som kan brøle høyest?"
 
"GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," brølte Wollo av sine lungers fulle kraft. "GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," svarte Rollo, og lo hjertelig. "GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR." "GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," svarte Wollo. "Tror jammen dette ble uavgjort," smilte Pingu og kom med sitt bidrag til kakofonien, etterfulgt av de andre pingvinene.
 
Høyt, høyt over dem - på den internasjonale romstasjonen der astronautene Ivan og Igor den siste tiden hadde gått hverandre på nervene fordi Ivan snakket i søvne mens Igor likte ertesuppe og prompet for mye - ristet Ivan på hodet, og sa med høytidelig stemme til kollegaen sin: "Igor, dette er et historisk øyeblikk. Vi har fått nærkontakt med en utenomjordisk sivilisasjon - noe annet sted kan ikke disse gruoppvekkende, ubeskrivelige lydene komme fra." "Ja, Ivan," nikket den andre, "et lite skritt for menneskeheten; et stort skritt for russisk vodkaeksport."
 
Nede på jorden fortsatte vennene våre å brøle og hyle om kapp i natten, samtidig som smilene strålte i ansiktene deres. Hadde voksne, siviliserte mennesker fått øye på dette, ville de sikkert avskrevet synet som ren galskap; ingen sivilserte mennesker eller dyr gjør da noe slikt. Men det disse menneskene glemmer, er at da de selv var babyer og hadde det vondt, lot de smerten få utløp i et høyt skrik, uten å stenge den inne slik voksne mennesker så ofte gjør. Det er nemlig ingenting sivilisert i noen som har det vondt og retter smerten innover; det er ingen spor av sivilisasjon i et menneske som tar livet sitt fordi smerten blir for tung å bære - så iblant er det godt å bare la følelsene få fritt utløp i en lyd som får Ivan og Igor på romstasjonen til å tro at jorden står foran en invasjon fra det ytre rom. En sann venn forventer ikke et kunstig smil fra noen som sliter, men sier: Jeg vil ikke høre de fine ordene dine; jeg vil lytte til smerten din, og gi deg en varm klem.
 
Og mens flokken av små pingviner og store isbjørner stod der og lekte lik små barn som nettopp hadde funnet nye venner, begynte snøen å dale ned; de utallige snøfnuggene danset rolig rundt dem og ville tydeligvis også være med på leken.

Med ett fikk de øye på en rødkledd skikkelse i det fjerne som kom stormende mot dem, og da Rollo så at dette var monsteret han hadde sett tidligere, gjorde han og broren seg klare for å avverge dette invasjonsforsøket fra en fremmed klode. Pesende stilte monsteret seg foran dem, og sa med dyp stemme: "Kunne dere hjelpe meg? Jeg er Julenissen." "Er DU Julenissen?" spurte Kaptein Enzy. "Du ser snarere ut som et monster som har spist opp fire nisser til frokost." "Å, unnskyld," sa den rødkledde og tok av seg masken, der et langt, hvitt skjegg og et par snille øyne åpenbarte seg. "Det er en gutt på Island som ønsker seg en Darth Vader-maske til Jul, så jeg måtte prøve den først."

Han tok frem en liten, lilla konvolutt. "Men nå er reinsdyrene mine blitt syke, slik at jeg ikke får delt ut julegaver i år. Men i denne konvolutten er det en viktig hemmelighet som kan gjøre mange små og store mennesker og dyr glade, bare dette kommer frem i tide." "Den lilla konvolutten må leveres personlig til ..." - han hvisket noe i øret på Pingu - "... tror dere at dere klarer det?"

"Ja," sa Pingu gledesstrålende. "Dette klarer vi." De tok et rørende farvel med Wollo, lovte at de skulle komme tilbake igjen så snart de kunne, og mens flyet med vennene våre gjorde seg klart til avgang omgitt av milde snøfnugg som sakte dalte mot bakken, kunne man midt i all snøen nesten skimte et stort hjerte, omgitt av Abraham Lincolns ord:
- Think of strangers as friends you not met yet.

- - - - -

Og hvordan har du lyst til å fortsette eventyret - kommer Pingu og vennene hans til å levere den mystiske, lilla konvolutten i tide, og hva skjer hvis de klarer det ...?

Kanskje det jeg skrev, kan føre de fire vennene ut på nye eventyr, og sender fortsatt mange, mange gode tanker.

- Brian

On 4/3/2020 at 7:11 AM, vegasus said:

Så nydelig eventyr dere skriver ❤️ 

 

On 5/3/2020 at 4:46 PM, Aureka said:

Vakkert eventyr dere har skrevet.

Kom på en sann historie om den australske pingvinen Dirk som ufrivillig ble med på en heisatur med tre unge menn. Det endte godt og Dirk kom seg til slutt hjem til akvariet og kjæresten sin.  Den hadde i mellom tiden rukket å bli  jaget av både hai og hund. Tror den var glad for å komme hjem:)

Håper på en god dag for dere begge:))

https://www.hurriyetdailynews.com/kidnapped-penguin-dirk-rescued-from-sharks-dog-18530

 

On 5/4/2020 at 2:14 PM, Alexz said:

Så søt du er 😄 tusen takk! Elsker pingviner !

 

On 11/5/2020 at 5:28 AM, Turkis Sau said:

Jeg ville bare si at jeg synes denne tråden er så fin.

Og så vil jeg gjerne lese mer om pingvinene og co.

Hilsen en som har vært der.

❤

Håper fortsettelsen på eventyret om pingvinene faller i smak, og ønsker dere - og alle andre som leser dette - en riktig fin førjulstid.

 

Rollo og Wollo da de var små:

 

Endret 24. desember 2020 av - Brian

[Gjest _Novalie_]

- Brian skrev (14 timer siden):

Sier oppriktig unnskyld både til deg og alle andre som leser denne tråden; det ble dessverre en altfor, altfor lang pause i fortellingen om Pingu og vennene hans, men har ikke fått til skrivingen de siste månedene. Nå har jeg uansett tatt frem noe jeg skrev i vår, og lagt til noe nytt farget av dagens opplevelser, så her er - omsider - fortsettelsen på eventyret:

- - - - -

Og mens Pingu og vennene hans fløy avgårde mot nordlyset, satt en familie til bords i et koselig hus fullt av blomster og skulle spise kveldsmat; over kjøkkenbordet deres hang det et lite skilt med noen ord et klokt menneske en gang hadde sagt: Tenk på fremmede som venner du enda ikke kjenner.
 
I nabohuset på den andre siden av gjerdet, skulle man også spise kveldsmat, men først måtte pappa legge bort geværet, mamma måtte legge bort mobiltelefonen der hun baksnakket venninnene sine, og datteren klarte så vidt å legge bort speilet der hun etter beste evne forsøkte å finne skjønnhetsfeil i speilbildet sitt; i kjøkkenbordet deres hadde noen risset inn med kniv: Tenk på fremmede som uvenner du enda ikke kjenner.
 
Ikke alle mennesker er like selv om de alle er mennesker, og ikke alle dyr er like selv om de alle er dyr.
 
Etter å ha fløyet og sett tiden fly, kunne flyet med vennene våre omsider lande langt mot nord. Men da han åpnet døren, lurte Pingu om de hadde havnet på riktig planet, for vesenet som løp mot dem, kunne umulig stamme fra denne kanten av universet; kledd i rødt, med helsvart ansikt og uten nese - dette minnet svært lite om en pingvin, et menneske, og aller minst en julenisse.
 
"Kanskje vi skal reise videre," sa Kaptein Enzy tørt; "hvis dette skal være det hemmelige landet Linux, er jeg pingvinen Elvis."
 
Så døren ble lukket med et smell før det rødkledde monsteret rakk å komme frem, og flyet lettet. Litt etter landet de på en snøkledd slette, og de fire vennene løftet hodene og betraktet nordlyset som lekte i natten med fargene i fargeskrinet sitt. Likevel følte de en viss skuffelse når de betraktet landskapet rundt seg, for det var ikke en eneste pingvin å se, og det hemmelige landet føltes like langt unna som før; her var det bare snø og atter snø, og snø er sant å si ikke så fryktelig spennende å se på selv om NRK sikkert kunne ha laget en lang dokumentar om snøfall minutt for minutt.
 
Opus og Wheezy bestemte seg for å utforske omgivelsene litt, og de forsvant bak et høydedrag. Like etter hørtes et hjerteskjærende rop om hjelp slik bare en stakkars pingvin kan uttrykke det, og Opus og Wheezy kom til syne med en glefsende isbjørn etter seg.
 
Da Rollo fikk se dette, nølte han ikke med å ta vennene sine i forsvar, stilte seg foran den fremmede isbjørnen og knurret truende: "Grrrrrrrrrrr." "Grrrrrrrrrrr.", var svaret. Rollo hevet stemmen: "GRRRRRRRRRRRRRRR." Det gjorde også den fremmede, som sa "GRRRRRRRRRRRRRRR." Som i et pokerspill hevet Rollo innsatsen og sa "GGGGGRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR." "GGGGGRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," svarte den fremmede. Nesten som et ekko.
 
En lang rekke talende og hissige grrrrrrrrrrr fra begge parter fulgte, så Pingu kom med et forslag: "En interessant diskusjon. Men hvis dere skal fortsette å si grrrrr resten av natten, ville det kanskje vært greit om dere presenterte dere først ...?" "Jeg heter Rollo," sa Rollo. "Og jeg heter Wollo," sa den fremmede. De stirret olmt på hverandre.
 
"Da vet vi det," sa Pingu. "Men når jeg ser på dere, er det nesten som å se et speil. Rollo og Wollo - dere er sikre på at dere ikke kjenner hverandre?" "NEI," brølte begge isbjørnene i kor. "Men navnene ligner," fortsatte Pingu. Dere kjenner ikke andre med disse navnene?"
 
Rollo tenkte etter. "Da jeg var liten, hadde jeg en tvillingbror som het Follo som jeg var veldig glad i. Han var verdens beste venn." "Og jeg hadde en tvillingbror som het Lollo," svarte Wollo. Vi lekte masse sammen, og han var verdens herligste bror. Uten tvil." "Grrrrrrr," fortsatte han, antagelig for å vise at han tross alt var en stor og tøff isbjørn. "Grrrrrrr," svarte Rollo, bare for å si noe.
 
"Grrr," fortsatte Wollo. "Grrr," svarte Rollo. "Gr." "Gr," nærmest sukket Rollo.
 
"Rollo og Wollo, Lollo og Follo," tenkte Pingu høyt. "Hva om dere er tvillingbrødre, og bare har misforstått navnene, slik barn gjør? Hva om vennen din Follo i virkeligheten het Wollo," sa han til Rollo, "og den herlige broren din het Rollo, ikke Lollo?"
 
De to isbjørnene betraktet hverandre med et spørrende blikk; en lang stillhet fulgte. "Husker du da vi var små og skadet oss," sa Rollo - "husker du hva vi gjorde?" "Ja," svarte Wollo. "Vi hylte så høyt som vi kunne, konkurrerte om hvem som kunne hyle høyest, og til slutt ..." "Til slutt begynte vi å le," avsluttet Rollo.
 
"Det er altså DEG," istemte Rollo og Wollo i kor, før de kastet seg om halsen på hverandre, slik bare riktig store isbjørner og tvillingbrødre kan.
 
"Så godt det var å være en liten isbjørn, og kunne leke og leke uten å tenke på hva en voksen isbjørn bør eller ikke bør gjøre," mimret Rollo, "har du fortsatt en sterk stemme?" "Å ja," nikket Wollo, "jeg kan brøle så de hører det på nærmeste romstasjon." "Jeg òg," svarte Rollo, "skal vi se hvem som kan brøle høyest?"
 
"GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," brølte Wollo av sine lungers fulle kraft. "GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," svarte Rollo, og lo hjertelig. "GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR." "GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR," svarte Wollo. "Tror jammen dette ble uavgjort," smilte Pingu og kom med sitt bidrag til kakofonien, etterfulgt av de andre pingvinene.
 
Høyt, høyt over dem - på den internasjonale romstasjonen der astronautene Ivan og Igor den siste tiden hadde gått hverandre på nervene fordi Ivan snakket i søvne mens Igor likte ertesuppe og prompet for mye - ristet Ivan på hodet, og sa med høytidelig stemme til kollegaen sin: "Igor, dette er et historisk øyeblikk. Vi har fått nærkontakt med en utenomjordisk sivilisasjon - noe annet sted kan ikke disse gruoppvekkende, ubeskrivelige lydene komme fra." "Ja, Ivan," nikket den andre, "et lite skritt for menneskeheten; et stort skritt for russisk vodkaeksport."
 
Nede på jorden fortsatte vennene våre å brøle og hyle om kapp i natten, samtidig som smilene strålte i ansiktene deres. Hadde voksne, siviliserte mennesker fått øye på dette, ville de sikkert avskrevet synet som ren galskap; ingen sivilserte mennesker eller dyr gjør da noe slikt. Men det disse menneskene glemmer, er at da de selv var babyer og hadde det vondt, lot de smerten få utløp i et høyt skrik, uten å stenge den inne slik voksne mennesker så ofte gjør. Det er nemlig ingenting sivilisert i noen som har det vondt og retter smerten innover; det er ingen spor av sivilisasjon i et menneske som tar livet sitt fordi smerten blir for tung å bære - så iblant er det godt å bare la følelsene få fritt utløp i en lyd som får Ivan og Igor på romstasjonen til å tro at jorden står foran en invasjon fra det ytre rom. En sann venn forventer ikke et kunstig smil fra noen som sliter, men sier: Jeg vil ikke høre de fine ordene dine; jeg vil lytte til smerten din, og gi deg en varm klem.
 
Og mens flokken av små pingviner og store isbjørner stod der og lekte lik små barn som nettopp hadde funnet nye venner, begynte snøen å dale ned; de utallige snøfnuggene danset rolig rundt dem og ville tydeligvis også være med på leken.

Med ett fikk de øye på en rødkledd skikkelse i det fjerne som kom stormende mot dem, og da Rollo så at dette var monsteret han hadde sett tidligere, gjorde han og broren seg klare for å avverge dette invasjonsforsøket fra en fremmed klode. Pesende stilte monsteret seg foran dem, og sa med dyp stemme: "Kunne dere hjelpe meg? Jeg er Julenissen." "Er DU Julenissen?" spurte Kaptein Enzy. "Du ser snarere ut som et monster som har spist opp fire nisser til frokost." "Å, unnskyld," sa den rødkledde og tok av seg masken, der et langt, hvitt skjegg og et par snille øyne åpenbarte seg. "Det er en gutt på Island som ønsker seg en Darth Vader-maske til Jul, så jeg måtte prøve den først."

Han tok frem en liten, lilla konvolutt. "Men nå er reinsdyrene mine blitt syke, slik at jeg ikke får delt ut julegaver i år. Men i denne konvolutten er det en viktig hemmelighet som kan gjøre mange små og store mennesker og dyr glade, bare dette kommer frem i tide." "Den lilla konvolutten må leveres personlig til ..." - han hvisket noe i øret på Pingu - "... tror dere at dere klarer det?"

"Ja," sa Pingu gledesstrålende. "Dette klarer vi." De tok et rørende farvel med Wollo, lovte at de skulle komme tilbake igjen så snart de kunne, og mens flyet med vennene våre gjorde seg klart til avgang omgitt av milde snøfnugg som sakte dalte mot bakken, kunne man midt i all snøen nesten skimte et stort hjerte, omgitt av Abraham Lincolns ord:
- Think of strangers as friends you not met yet.

- - - - -

Og hvordan har du lyst til å fortsette eventyret - kommer Pingu og vennene hans til å levere den mystiske, lilla konvolutten i tide, og hva skjer hvis de klarer det ...?

Kanskje det jeg skrev, kan føre de fire vennene ut på nye eventyr, og sender fortsatt mange, mange gode tanker.

- Brian

 

 

Håper fortsettelsen på eventyret om pingvinene faller i smak, og ønsker dere - og alle andre som leser dette - en riktig fin førjulstid.

 

Rollo og Wollo da de var små:

 

Kapten Enzy gör klar till avgang och flyet letter med kurs mot Island då dom också fick med sig Darth Vader masken som det var en på Island som önskade sig och efter nån timmar med flyvning så ankommer gängen Island och prövar lokalisere huset var pojken som önskade sig Darth Vader masken bor och klarar efter länge och finna huset så kapten Enzy gör klar för landing på en litan stripa lite bortanför huset och lander flyet.

Efter å ha landet så mötast vårran vänner alla forran flyet och disskuterar hur dom ska komma sig inn i huset för att levera masken då Rollo får öge på et lite fönster som står uppe men det är för lite till att Rollo kommer sig inn så då säger Pingu att han kan klatra genom fönsteret om Rollo kan hjälpa honom upp så mens Rollo och Pingu vandrar mot huset bliver Kapten Enzy igen för att passa på och jobba på flyet mens Opus och Wheezy vandrar lite runt och passar på utanför huset for att passa på att det inte är nån fara.

Pingu klatrar upp på ryggen till Rollo och kommer sig upp och igenom fönsteret och smetter inn
"Ok, jag är inne" säger Pingu på komradion

"Det är hört" kommer det från Rollo
"Nu måste du bara finna juletreet for att legga masken under och komme dig ut igen"

Pingu vandrer genom huset men finner inte nån juletre
"Umm, dom har inte nån juletre" säger Pingu

"Vad" kommer det från alla vårran vänner i kor

"Dom har inte Juletre" säger Pingu

"Det måste vi fixa" säger Kapten Enzy
"Jag har verktyg i flyet, kom tillbaka här så finner vi verktyg och åker ut och finnar et fint tre som vi kan setta upp och pynta lite"

Så alla vårran vänner returnerar till flyet för att teame upp och så åka ut för att finna et tree
lyckligtvis så landet flyet rett vid en skog och vårran vänner går mot skogen och efter kanske 1 timme kommer dom till det perfekte treet "Det är perfekt" säger Pingu och Rollo som har sagen går mot treet for att börja hogga det ner.
Rollo sager mens Pingu, Kapten Enzy, Opus och Wheezy står klara med sleden sånn att dom kan få treet med sig.

Treet faller och lander på sleden mens då vårran vänner spenner fast treet och alla går forran sleden för att börja dra sleden med treet tillbaka till huset och efter länge kommer tillbaka till flyet var vårran vänner setter sig ner och tränger en litan paus och lite mat så Rollo steller i stand et lite bål men dom andra börjar göra klar maten för dom efter litt alla samlar sig forran bålet och grillar lite, äter och kosar sig mens dom mimrer lite på eventyret dom har värt på fram till nu.

Efter två timmar och en mett och gla gäng så setter dom igång och får sleden med treet opp till huset men dom kommer inte till å få det igenom fönsteret så Pingu klatrar upp på ryggen till Rollo mens Opus och Wheezy går mot garage dörren "Här kan vi få treet inn" säger Opus

Pingu är inne och finnar sin väg mot garaget och finner knappen som oppnar dörren så Rollo, Enzy, Opus och Wheezy kommer inn och drar med sig sleden inn i garaget och från där drar treet videre med sig inn i stuen var Rollo resar upp treet.

"Treet är perfekt" säger Pingu
"men det tränger pynt"

Då säger Kapten Enzy jag har lite saker i flyet och går tillbaka till flyet och hentar lite pynt för han returnerer och vårran vänner fortsätter pynta treet.

"Jag har lagat Glögg" säger Opus och heller oppi en kopp till alla vårran vänner som dricker glögg och kosar sig forran et perfekt tree.

Pingu finner fram Darth Vader masken och pakker den inn på nytt för han legger den forsiktig under treet för han ser på klokken.
Klokken är 6 om morgonen Oi säger Pingu vi burde gå nu för dom som bor här vaknar och vårran vänner ryddar och går forsiktig mot dörren och kommer sig tilbaka till flyet.

Vi tränger lite sövn säger Enzy och alla sovnar med en gång huvudet träffer putan
Utanom Pingu och Rollo som sittar ilag i hjörnet och ser på den magiska lilla konvolutten dom fick med sig som dom skulle levera.
Pingu holder konvolutten litt upp mot ljuset och klarar skimte et lite seal på konvolutten som får honom att tänka "Har inte jag sett det sealet för?" och tänkar tillbaka på barndommen i det hellige landet och då slår det honom "Det är ju det helliga sealet som Kong Linux brukar når han skickar brev"

Dom kan inte oppna brevet sedan det inte är lov att oppna andra sin post, men nu har dom värtfall en ledetråd med Kong Linux och det hemmelige landet sitt offisielle seal.

Pingu ser på Rollo och säger
Kanske vi är närmare nu, närmare det hemmelige landet, kanske vi kommer oss hem till jul var Rollo svarar ja det hadde vorit bra och lägger med Borte bra men hemma är bäst för Rollo lägger armen runt Pingu och trekker upp dynan över dom två och säger la oss sova nu, vi har en lång dag forran oss imorgon

Och med det så sovnar också Pingu och Rollo och alla vårran vänner sovar sött

Imens i huset har familjen vaknat och kan inte tro sine egne ögon
dom som var fattiga och trodde dom måtte kansellera julen sedan dom inte hadde råd till juletre så står det nu et perfekt juletree i stuen doms med gåvar undar "Det är et jule mirakel" säger familjen i kor mens en julestjärna med figurer av Rollo, Pingu, Enzy, Opus och Wheezy skinner i toppen av treet🌟

 

[- Brian]

2 hours ago, SilliihKitten said:

Kapten Enzy gör klar till avgang och flyet letter med kurs mot Island då dom också fick med sig Darth Vader masken som det var en på Island som önskade sig och efter nån timmar med flyvning så ankommer gängen Island och prövar lokalisere huset var pojken som önskade sig Darth Vader masken bor och klarar efter länge och finna huset så kapten Enzy gör klar för landing på en litan stripa lite bortanför huset och lander flyet.

Efter å ha landet så mötast vårran vänner alla forran flyet och disskuterar hur dom ska komma sig inn i huset för att levera masken då Rollo får öge på et lite fönster som står uppe men det är för lite till att Rollo kommer sig inn så då säger Pingu att han kan klatra genom fönsteret om Rollo kan hjälpa honom upp så mens Rollo och Pingu vandrar mot huset bliver Kapten Enzy igen för att passa på och jobba på flyet mens Opus och Wheezy vandrar lite runt och passar på utanför huset for att passa på att det inte är nån fara.

Pingu klatrar upp på ryggen till Rollo och kommer sig upp och igenom fönsteret och smetter inn
"Ok, jag är inne" säger Pingu på komradion

"Det är hört" kommer det från Rollo
"Nu måste du bara finna juletreet for att legga masken under och komme dig ut igen"

Pingu vandrer genom huset men finner inte nån juletre
"Umm, dom har inte nån juletre" säger Pingu

"Vad" kommer det från alla vårran vänner i kor

"Dom har inte Juletre" säger Pingu

"Det måste vi fixa" säger Kapten Enzy
"Jag har verktyg i flyet, kom tillbaka här så finner vi verktyg och åker ut och finnar et fint tre som vi kan setta upp och pynta lite"

Så alla vårran vänner returnerar till flyet för att teame upp och så åka ut för att finna et tree
lyckligtvis så landet flyet rett vid en skog och vårran vänner går mot skogen och efter kanske 1 timme kommer dom till det perfekte treet "Det är perfekt" säger Pingu och Rollo som har sagen går mot treet for att börja hogga det ner.
Rollo sager mens Pingu, Kapten Enzy, Opus och Wheezy står klara med sleden sånn att dom kan få treet med sig.

Treet faller och lander på sleden mens då vårran vänner spenner fast treet och alla går forran sleden för att börja dra sleden med treet tillbaka till huset och efter länge kommer tillbaka till flyet var vårran vänner setter sig ner och tränger en litan paus och lite mat så Rollo steller i stand et lite bål men dom andra börjar göra klar maten för dom efter litt alla samlar sig forran bålet och grillar lite, äter och kosar sig mens dom mimrer lite på eventyret dom har värt på fram till nu.

Efter två timmar och en mett och gla gäng så setter dom igång och får sleden med treet opp till huset men dom kommer inte till å få det igenom fönsteret så Pingu klatrar upp på ryggen till Rollo mens Opus och Wheezy går mot garage dörren "Här kan vi få treet inn" säger Opus

Pingu är inne och finnar sin väg mot garaget och finner knappen som oppnar dörren så Rollo, Enzy, Opus och Wheezy kommer inn och drar med sig sleden inn i garaget och från där drar treet videre med sig inn i stuen var Rollo resar upp treet.

"Treet är perfekt" säger Pingu
"men det tränger pynt"

Då säger Kapten Enzy jag har lite saker i flyet och går tillbaka till flyet och hentar lite pynt för han returnerer och vårran vänner fortsätter pynta treet.

"Jag har lagat Glögg" säger Opus och heller oppi en kopp till alla vårran vänner som dricker glögg och kosar sig forran et perfekt tree.

Pingu finner fram Darth Vader masken och pakker den inn på nytt för han legger den forsiktig under treet för han ser på klokken.
Klokken är 6 om morgonen Oi säger Pingu vi burde gå nu för dom som bor här vaknar och vårran vänner ryddar och går forsiktig mot dörren och kommer sig tilbaka till flyet.

Vi tränger lite sövn säger Enzy och alla sovnar med en gång huvudet träffer putan
Utanom Pingu och Rollo som sittar ilag i hjörnet och ser på den magiska lilla konvolutten dom fick med sig som dom skulle levera.
Pingu holder konvolutten litt upp mot ljuset och klarar skimte et lite seal på konvolutten som får honom att tänka "Har inte jag sett det sealet för?" och tänkar tillbaka på barndommen i det hellige landet och då slår det honom "Det är ju det helliga sealet som Kong Linux brukar når han skickar brev"

Dom kan inte oppna brevet sedan det inte är lov att oppna andra sin post, men nu har dom värtfall en ledetråd med Kong Linux och det hemmelige landet sitt offisielle seal.

Pingu ser på Rollo och säger
Kanske vi är närmare nu, närmare det hemmelige landet, kanske vi kommer oss hem till jul var Rollo svarar ja det hadde vorit bra och lägger med Borte bra men hemma är bäst för Rollo lägger armen runt Pingu och trekker upp dynan över dom två och säger la oss sova nu, vi har en lång dag forran oss imorgon

Och med det så sovnar också Pingu och Rollo och alla vårran vänner sovar sött

Imens i huset har familjen vaknat och kan inte tro sine egne ögon
dom som var fattiga och trodde dom måtte kansellera julen sedan dom inte hadde råd till juletre så står det nu et perfekt juletree i stuen doms med gåvar undar "Det är et jule mirakel" säger familjen i kor mens en julestjärna med figurer av Rollo, Pingu, Enzy, Opus och Wheezy skinner i toppen av treet🌟

 

Har bare ett ord å si om dette: Fantastisk. Kreativt og flott skrevet, noe alle som leser fortellingen din sikkert er enige i.

Må nok bruke litt tid på å tenke på fortsettelsen da jeg også idag - dessverre - er rimelig sliten, men har fått en liten idé til hvordan Pingu likevel kan feire Julen med bestefaren sin uten at eventyret avsluttes; det er definitivt plass til enda et mindre (eller større) julemirakel her.

I mellomtiden ønsker jeg deg, som så mange ganger før, alt godt videre, og håper du får en fin kveld.

- Brian

Endret 22. desember 2020 av - Brian

[Gjest _Novalie_]

- Brian skrev (50 minutter siden):

Har bare ett ord å si om dette: Fantastisk. Kreativt og flott skrevet, noe alle som leser fortellingen din sikkert er enige i.

Må nok bruke litt tid på å tenke på fortsettelsen da jeg også idag - dessverre - er rimelig sliten, men har fått en liten idé til hvordan Pingu likevel kan feire Julen med bestefaren sin uten at eventyret avsluttes; det er definitivt plass til enda et mindre (eller større) julemirakel her.

I mellomtiden ønsker jeg deg, som så mange ganger før, alt godt videre, og håper du får en fin kveld.

- Brian

Tack så mycket❤️
Tycker inte att jag är så veldigt flink på å skriva och finna på ting och jag satt en litan stund för att komma på det som jag skrev.
Det går fint, måste nok bruka lite tid själv då jag inte är så flink att komma på ting och vel från mail och sånn så vet du ju hur mina dagar är. Ganska slitan och utmattad själv.

Men ja det måste vi få till att dom får fira jul ilag, det hadde vorit koslig

Ha en bra kväll, puss på dig

 

❤️

 

[- Brian]

On 12/22/2020 at 7:36 PM, SilliihKitten said:

Kapten Enzy gör klar till avgang och flyet letter med kurs mot Island då dom också fick med sig Darth Vader masken som det var en på Island som önskade sig och efter nån timmar med flyvning så ankommer gängen Island och prövar lokalisere huset var pojken som önskade sig Darth Vader masken bor och klarar efter länge och finna huset så kapten Enzy gör klar för landing på en litan stripa lite bortanför huset och lander flyet.

Efter å ha landet så mötast vårran vänner alla forran flyet och disskuterar hur dom ska komma sig inn i huset för att levera masken då Rollo får öge på et lite fönster som står uppe men det är för lite till att Rollo kommer sig inn så då säger Pingu att han kan klatra genom fönsteret om Rollo kan hjälpa honom upp så mens Rollo och Pingu vandrar mot huset bliver Kapten Enzy igen för att passa på och jobba på flyet mens Opus och Wheezy vandrar lite runt och passar på utanför huset for att passa på att det inte är nån fara.

Pingu klatrar upp på ryggen till Rollo och kommer sig upp och igenom fönsteret och smetter inn
"Ok, jag är inne" säger Pingu på komradion

"Det är hört" kommer det från Rollo
"Nu måste du bara finna juletreet for att legga masken under och komme dig ut igen"

Pingu vandrer genom huset men finner inte nån juletre
"Umm, dom har inte nån juletre" säger Pingu

"Vad" kommer det från alla vårran vänner i kor

"Dom har inte Juletre" säger Pingu

"Det måste vi fixa" säger Kapten Enzy
"Jag har verktyg i flyet, kom tillbaka här så finner vi verktyg och åker ut och finnar et fint tre som vi kan setta upp och pynta lite"

Så alla vårran vänner returnerar till flyet för att teame upp och så åka ut för att finna et tree
lyckligtvis så landet flyet rett vid en skog och vårran vänner går mot skogen och efter kanske 1 timme kommer dom till det perfekte treet "Det är perfekt" säger Pingu och Rollo som har sagen går mot treet for att börja hogga det ner.
Rollo sager mens Pingu, Kapten Enzy, Opus och Wheezy står klara med sleden sånn att dom kan få treet med sig.

Treet faller och lander på sleden mens då vårran vänner spenner fast treet och alla går forran sleden för att börja dra sleden med treet tillbaka till huset och efter länge kommer tillbaka till flyet var vårran vänner setter sig ner och tränger en litan paus och lite mat så Rollo steller i stand et lite bål men dom andra börjar göra klar maten för dom efter litt alla samlar sig forran bålet och grillar lite, äter och kosar sig mens dom mimrer lite på eventyret dom har värt på fram till nu.

Efter två timmar och en mett och gla gäng så setter dom igång och får sleden med treet opp till huset men dom kommer inte till å få det igenom fönsteret så Pingu klatrar upp på ryggen till Rollo mens Opus och Wheezy går mot garage dörren "Här kan vi få treet inn" säger Opus

Pingu är inne och finnar sin väg mot garaget och finner knappen som oppnar dörren så Rollo, Enzy, Opus och Wheezy kommer inn och drar med sig sleden inn i garaget och från där drar treet videre med sig inn i stuen var Rollo resar upp treet.

"Treet är perfekt" säger Pingu
"men det tränger pynt"

Då säger Kapten Enzy jag har lite saker i flyet och går tillbaka till flyet och hentar lite pynt för han returnerer och vårran vänner fortsätter pynta treet.

"Jag har lagat Glögg" säger Opus och heller oppi en kopp till alla vårran vänner som dricker glögg och kosar sig forran et perfekt tree.

Pingu finner fram Darth Vader masken och pakker den inn på nytt för han legger den forsiktig under treet för han ser på klokken.
Klokken är 6 om morgonen Oi säger Pingu vi burde gå nu för dom som bor här vaknar och vårran vänner ryddar och går forsiktig mot dörren och kommer sig tilbaka till flyet.

Vi tränger lite sövn säger Enzy och alla sovnar med en gång huvudet träffer putan
Utanom Pingu och Rollo som sittar ilag i hjörnet och ser på den magiska lilla konvolutten dom fick med sig som dom skulle levera.
Pingu holder konvolutten litt upp mot ljuset och klarar skimte et lite seal på konvolutten som får honom att tänka "Har inte jag sett det sealet för?" och tänkar tillbaka på barndommen i det hellige landet och då slår det honom "Det är ju det helliga sealet som Kong Tux brukar når han skickar brev"

Dom kan inte oppna brevet sedan det inte är lov att oppna andra sin post, men nu har dom värtfall en ledetråd med Kong Tux och det hemmelige landet sitt offisielle seal.

Pingu ser på Rollo och säger
Kanske vi är närmare nu, närmare det hemmelige landet, kanske vi kommer oss hem till jul var Rollo svarar ja det hadde vorit bra och lägger med Borte bra men hemma är bäst för Rollo lägger armen runt Pingu och trekker upp dynan över dom två och säger la oss sova nu, vi har en lång dag forran oss imorgon

Och med det så sovnar också Pingu och Rollo och alla vårran vänner sovar sött

Imens i huset har familjen vaknat och kan inte tro sine egne ögon
dom som var fattiga och trodde dom måtte kansellera julen sedan dom inte hadde råd till juletre så står det nu et perfekt juletree i stuen doms med gåvar undar "Det är et jule mirakel" säger familjen i kor mens en julestjärna med figurer av Rollo, Pingu, Enzy, Opus och Wheezy skinner i toppen av treet🌟

 

Og så er det blitt 24. desember, men selv om Julen egentlig ikke begynner natten før til den 25., vil jeg likevel komme med et nydelig, lite juleeventyr allerede nå - her er fortsettelsen på eventyret om Pingu og vennene hans:

- - - - -

Jeg vet ikke om du noen gang har hatt en dyp og oppriktig samtale med en liten pingvin, men har du det, vet du sikkert at også små pingviner har sine problemer; nei - livet er ikke alltid like enkelt uansett om man er dyr eller menneske, så det er forståelig at man kan bli overmannet av en følelse av motløshet, og føle at ingenting nytter, samme hvor mye man enn forsøker.
 
Slik følte også Pingu det da han satt i flyet sammen med vennene sine og igjen var på vei mot det kalde nord, mens han så på den vesle flasken med medisin som skulle gjøre Julenissens reinsdyr friske, og redde Julen for både barn, voksne og dyr. Jeg skal ikke røpe hva som var i den lilla konvolutten og hvem den ble levert til; alt jeg kan si, er at dette var en gammel, vis pingvin som sakte leste brevet og så på Pingu med et varmt blikk: "Dette kommer til å gå bra, gutten min. Men nå må vi skynde oss," sa han og begynte å blande mystiske, fargerike væsker i laboriatoriet sitt, ikke ulikt en trollmann som kan trylle frem det meste fra hatten sin.
 
Selv om jeg ikke har vanskelig for å skjønne at det kan føles deprimerende å føle at man har gått seg vill i tilværelsens mange irrganger, og bli like deppa som Pingu som begynte å miste troen på at han ville møte bestefaren sin igjen, må man heller aldri glemme at det alltid finnes håp, og at de gode tingene vi gjør, er som ringer i vann - som kan få uventede konsekvenser og til slutt føre til noe mye større og finere enn det vi i utgangspunktet kunne forestille oss.
 
For å forstå hva som hendte andre steder i verden mens det lyseblå flyet var på vei mot Nordpolen, må vi gå litt tilbake i tid - til natten da grisen Teodor, kona Julie og barna deres sa farvel etter å ha blitt reddet av vennene våre fra å ende sine dager i kjøttdisken på et supermarked. Grisen Teodor var nemlig så glad og takknemlig at han spontant fortalte dette videre så snart han traff et annet dyr. Som igjen fortalte det til et annet dyr. Som igjen fortalte dette videre. Og etter hvert som historien ble gjenfortalt om og om igjen og man typisk nok klarte å fargelegge den ved hjelp av litt fantasi, vokste også myten om Pingus og Rollos heltebragder; noen sa at 187 griser, 3 flodhester og 14 elefanter hadde blitt reddet fra flere bondegårder og en japansk dyrehage, andre sa at Pingu i all hemmelighet hadde blitt nominert til Nobels fredspris, mens atter andre hadde hørt at Rollo på egen hånd avverget en kosmisk invasjon fra en intergalaktisk romflåte full av små, grønne kopier av Donald Trump.
 
Omfanget av disse ryktene ble så stort at dette kom kong Tux for øre, og da den gamle kongen levde fjernt fra nåtidens teknologiske kjas og mas, ba han en rådgiver undersøke dette nærmere; denne rådgiveren kjente litt til det menneskene kaller "Internett" og etter mye og og men klarte han å finne frem til en tråd med tittelen "Noen som vil prate med meg?" på et obskurt norsk forum som het "Kvinneguiden" der man kunne finne håndgripelige fakta om Pingus eventyr, og kongen skjønte straks hvem denne pingvinen egentlig var. Følgelig ble han også holdt oppdatert om alt som ble fortalt i tråden, og da han hørte at vennene våre var på vei mot nordlyset - en reise som for øvrig tok lang tid - skrev han et varmt, personlig brev til Julenissen.
 
Et brev som Julenissen uten å nøle svarte på, og slik ble de gode sjelene som var konger i hvert sitt rike venner; Julenissen ble invitert til en uforglemmelig sommerferie i Linux der han storkoste seg blant glade pingviner - og kong Tux ble invitert til å feire Jul i vinterlige omgivelser på Nordpolen. Etter å ha kommet frem, ble imidlertid reinsdyrene syke, og Julenissen var så fortvilet at han brast sammen i gråt mens han prøvde en Darth Vader-maske en gutt på Island ønsket seg. Den gamle pingvinkongen visste imidlertid råd da han kjente noen som kunne hjelpe, skrev raskt et brev som han la i en forseglet, lilla konvolutt, og ba nissen om at dette skulle leveres personlig til en bestemt pingvin. Julenissen la på sprang og øynet et håp da han så et fly lande, men døren ble lukket med et smell før han rakk å komme frem, enda han løp så fort han kunne.
 
Resten av historien kjenner vi.
 
Men fremdeles vet vi ikke at da flyet med Pingu var på vei mot nord, hadde kong Tux fått med seg siste nytt, så i all hast dro han og følgesvennen hans sydover for å samle alle Pingus venner som hadde blitt nevnt i den etter hvert legendariske pingvintråden: Grisen Teodor, kona Julie og barna deres, dyrene fra pikniken i skogen, samt mange, mange andre. Til slutt fant de også Wollo, som lyste opp da han fikk vite hva som nå skulle skje.

Slik at da Pingu og vennene hans kom frem til Nordpolen, og Julenissens reinsdyr var klare til å slå verdensrekorden i utdeling av julegaver etter å ha blitt friske av medisinen Pingu hadde med seg, kom de inn i et mørkt rom, og Pingu, som allerede var motløs og mørk til sinns, ramlet to hakk ned på depresjonsskalaen. Men så ble lyset slått på.

Og der satt de alle smilende og ventet på dem i et strålende opplyst rom med juletrær og en nydelig julekrybbe, og bestefar Tux kom ham i møte og ga ham den varmeste klemmen han hadde fått siden han var babypingvin. "Min lille, gode venn," sa den gamle kongen, og en overlykkelig Pingu, som følte seg mindre enn noensinne, kunne ikke annet enn å hikste og klamre seg til bestefaren sin; den trygge, gode vennen han så inderlig hadde drømt om å få møte igjen.

Etter det rørende gjensynet samlet de seg foran julekrybben og skulle til å begynne å synge julesanger, da Pingu følte at det var noen som manglet; han nevnte et navn. "Å nei, vi har jo glemt henne" sukket bestefar Tux, og umiddelbart ble det utrustet en hasteekspedisjon som skulle fly for å hente den glemte gjesten; hun ble forståelig nok en smule forbauset da hun så fikk øye på en isbjørn og fire små pingviner utenfor inngangsdøren, men ble likevel med.

Så stod de foran julekrybben og sang julesanger mens Rollo satt foran pianoet med hatt og solbriller og etter alle kunstens regler bommet på tangentene samtidig som Wollo forsøkte å hjelpe til uten at resultatet kan gå over i musikkhistorien - men det gjorde ingen verdens ting, for nå var alle så glade at absolutt ingenting kunne stå i veien for den herlige stemningen; det er ikke perfeksjonen, men den gode viljen som teller. Maten kom på bordet, grisen Teodor holdt en liten tale der han lovpriste kokken for at det ikke ble servert juleribbe, noe som førte til spontan applaus fra resten av forsamlingen, praten satt løst, og de var alle enige om at det var den fineste julekvelden de noen sinne hadde opplevd. Og midt blant dem satt hun, jenta som hadde startet pingvintråden - selv om hun var den siste gjesten, var hun også den viktigste, for uten henne hadde ingenting av dette skjedd.

Etter middagen fortsatte praten, og Pingu, som satt ved siden av bestefar, lurte på om også vennene hans kunne få bli med til det hemmelige landet Linux. "Det kan dere - hvis dere virkelig vil," sa bestefar Tux. "Men tenk dere godt om," fortsatte han. "For livet er som et langt eventyr der man møter både motgang og skuffelser, bratte motbakker og dype daler, men det er en mening med alt dette, for på den lange veien mot målet gjør man mange ting, gode eller onde. Gjør man onde ting, blir verden et verre sted å leve i, og gjør man gode ting, blir den bedre." Han så alvorlig på Pingu. "Du og vennene dine lette etter et hemmelig land, men hadde dere funnet veien dit, hadde Teodor og familen hans vært på tilbud i frysedisken i en matbutikk, Rollo ville ikke ha blitt kjent med tvillingbroren sin, og gutten på Island ville ha fått en trist Jul. Alle de gode tingene dere har fått til på veien, ville ikke ha blitt gjort, og eventyret ville ha vært slutt for lenge siden. Verden trenger ikke vellykkede pingviner som slår seg til ro, men små pingviner med store hjerter som trosser motgang og fortsetter reisen; det som skaper et eventyr, er ikke selve målet, men veien dit, og selv om den veien kan være lang og bratt, kommer dette til å ende godt. Så vil dere at eventyret skal fortsette, eller vil dere dra til Linux nå og avslutte det ...?"

Pingu, Rollo, Opus, Wheezy og Kaptein Enzy så på hverandre. "Vi fortsetter!" ropte de i kor. "Da skal jeg ikke avsløre hemmeligheten om hvor det hemmelige landet er. Men glem ikke at dere er trygge på veien dit, for jeg følger med på reisen deres, alltid klar til å hjelpe til om dere skulle trenge det. Og du, Pingu ..." "Ja, bestefar?" spurte den vesle pingvinen. "Hos deg er jeg aldri langt unna, for jeg bor i hjertet ditt, og du har en stor, stor plass i hjertet mitt." "Men vi sees igjen?" "Det lover jeg deg, gode venn; vi sees igjen." Så ga de hverandre en varm, eviglang klem; en liten pingvin og en stor.

Mens stjernene strålte over hodene deres, lik en skimrende glorie av stjernestøv, og minnet verden om at det alltid, alltid finnes håp.

- - - - -

Da Julen er en vanskelig tid ikke bare for deg, men også for mange andre, skal jeg ikke komme med det vanlige "God Jul", men vil likevel ønske deg alt godt i Julen; har dessverre ingen dyre julegaver å gi bort, men siden jeg vet at du ønsket at Pingu kunne få møte bestefaren sin igjen, har jeg altså skrevet dette juleeventyret, der jeg etter beste evne forsøkte å bruke både kreativitet og fantasi slik at de kunne feire Julen sammen uten at eventyret tar slutt; et juleeventyr om håp.

Så julegaven min til deg er håpet som ligger i dette eventyret, og den fineste gaven du kunne gi meg, er om du tok vare på dette håpet, slik at det kanskje kunne hjelpe deg på veien videre.

Vet ikke hva mer jeg kan si - føler jeg er rimelig tom for ord og tanker etter å ha brukt litt over sju timer på å skrive om Pingus julefeiring, og Ole Lukkøye venter på meg, men vil - min vane tro - ønske deg alt godt videre, og det samme gjelder dere andre som leser denne tråden: Sender varme tanker til dere som har lagt igjen en kommentar her, men også dere andre som vil være anonyme, og skulle ønske at denne Julen ble fylt av både håp og glede, særlig for de av dere som har det vanskelig; også i mørke øyeblikk farget av motløshet finnes det fortsatt håp.

- Brian

Endret 24. desember 2020 av - Brian

[PokemonGone]

Hallo😊

[- Brian]

7 minutter siden, PokemonGone said:

Hallo😊

Tusen takk for smil, sender mange gode tanker, og håper du får en riktig fin Jul.

[PokemonGone]

- Brian skrev (32 minutter siden):

Tusen takk for smil, sender mange gode tanker, og håper du får en riktig fin Jul.

Takk! 🤗

Håper du får en fin Jul også 

Endret 24. desember 2020 av PokemonGone

[Gjest _Novalie_]

- Brian skrev (11 timer siden):

Og så er det blitt 24. desember, men selv om Julen egentlig ikke begynner natten før til den 25., vil jeg likevel komme med et nydelig, lite juleeventyr allerede nå - her er fortsettelsen på eventyret om Pingu og vennene hans:

- - - - -

Jeg vet ikke om du noen gang har hatt en dyp og oppriktig samtale med en liten pingvin, men har du det, vet du sikkert at også små pingviner har sine problemer; nei - livet er ikke alltid like enkelt uansett om man er dyr eller menneske, så det er forståelig at man kan bli overmannet av en følelse av motløshet, og føle at ingenting nytter, samme hvor mye man enn forsøker.
 
Slik følte også Pingu det da han satt i flyet sammen med vennene sine og igjen var på vei mot det kalde nord, mens han så på den vesle flasken med medisin som skulle gjøre Julenissens reinsdyr friske, og redde Julen for både barn, voksne og dyr. Jeg skal ikke røpe hva som var i den lilla konvolutten og hvem den ble levert til; alt jeg kan si, er at dette var en gammel, vis pingvin som sakte leste brevet og så på Pingu med et varmt blikk: "Dette kommer til å gå bra, gutten min. Men nå må vi skynde oss," sa han og begynte å blande mystiske, fargerike væsker i laboriatoriet sitt, ikke ulikt en trollmann som kan trylle frem det meste fra hatten sin.
 
Selv om jeg ikke har vanskelig for å skjønne at det kan føles deprimerende å føle at man har gått seg vill i tilværelsens mange irrganger, og bli like deppa som Pingu som begynte å miste troen på at han ville møte bestefaren sin igjen, må man heller aldri glemme at det alltid finnes håp, og at de gode tingene vi gjør, er som ringer i vann - som kan få uventede konsekvenser og til slutt føre til noe mye større og finere enn det vi i utgangspunktet kunne forestille oss.
 
For å forstå hva som hendte andre steder i verden mens det lyseblå flyet var på vei mot Nordpolen, må vi gå litt tilbake i tid - til natten da grisen Teodor, kona Julie og barna deres sa farvel etter å ha blitt reddet av vennene våre fra å ende sine dager i kjøttdisken på et supermarked. Grisen Teodor var nemlig så glad og takknemlig at han spontant fortalte dette videre så snart han traff et annet dyr. Som igjen fortalte det til et annet dyr. Som igjen fortalte dette videre. Og etter hvert som historien ble gjenfortalt om og om igjen og man typisk nok klarte å fargelegge den ved hjelp av litt fantasi, vokste også myten om Pingus og Rollos heltebragder; noen sa at 187 griser, 3 flodhester og 14 elefanter hadde blitt reddet fra flere bondegårder og en japansk dyrehage, andre sa at Pingu i all hemmelighet hadde blitt nominert til Nobels fredspris, mens atter andre hadde hørt at Rollo på egen hånd avverget en kosmisk invasjon fra en intergalaktisk romflåte full av små, grønne kopier av Donald Trump.
 
Omfanget av disse ryktene ble så stort at dette kom kong Tux for øre, og da den gamle kongen levde fjernt fra nåtidens teknologiske kjas og mas, ba han en rådgiver undersøke dette nærmere; denne rådgiveren kjente litt til det menneskene kaller "Internett" og etter mye og og men klarte han å finne frem til en tråd med tittelen "Noen som vil prate med meg?" på et obskurt norsk forum som het "Kvinneguiden" der man kunne finne håndgripelige fakta om Pingus eventyr, og kongen skjønte straks hvem denne pingvinen egentlig var. Følgelig ble han også holdt oppdatert om alt som ble fortalt i tråden, og da han hørte at vennene våre var på vei mot nordlyset - en reise som for øvrig tok lang tid - skrev han et varmt, personlig brev til Julenissen.
 
Et brev som Julenissen uten å nøle svarte på, og slik ble de gode sjelene som var konger i hvert sitt rike venner; Julenissen ble invitert til en uforglemmelig sommerferie i Linux der han storkoste seg blant glade pingviner - og kong Tux ble invitert til å feire Jul i vinterlige omgivelser på Nordpolen. Etter å ha kommet frem, ble imidlertid reinsdyrene syke, og Julenissen var så fortvilet at han brast sammen i gråt mens han prøvde en Darth Vader-maske en gutt på Island ønsket seg. Den gamle pingvinkongen visste imidlertid råd da han kjente noen som kunne hjelpe, skrev raskt et brev som han la i en forseglet, lilla konvolutt, og ba nissen om at dette skulle leveres personlig til en bestemt pingvin. Julenissen la på sprang og øynet et håp da han så et fly lande, men døren ble lukket med et smell før han rakk å komme frem, enda han løp så fort han kunne.
 
Resten av historien kjenner vi.
 
Men fremdeles vet vi ikke at da flyet med Pingu var på vei mot nord, hadde kong Tux fått med seg siste nytt, så i all hast dro han og følgesvennen hans sydover for å samle alle Pingus venner som hadde blitt nevnt i den etter hvert legendariske pingvintråden: Grisen Teodor, kona Julie og barna deres, dyrene fra pikniken i skogen, samt mange, mange andre. Til slutt fant de også Wollo, som lyste opp da han fikk vite hva som nå skulle skje.

Slik at da Pingu og vennene hans kom frem til Nordpolen, og Julenissens reinsdyr var klare til å slå verdensrekorden i utdeling av julegaver etter å ha blitt friske av medisinen Pingu hadde med seg, kom de inn i et mørkt rom, og Pingu, som allerede var motløs og mørk til sinns, ramlet to hakk ned på depresjonsskalaen. Men så ble lyset slått på.

Og der satt de alle smilende og ventet på dem i et strålende opplyst rom med juletrær og en nydelig julekrybbe, og bestefar Tux kom ham i møte og ga ham den varmeste klemmen han hadde fått siden han var babypingvin. "Min lille, gode venn," sa den gamle kongen, og en overlykkelig Pingu, som følte seg mindre enn noensinne, kunne ikke annet enn å hikste og klamre seg til bestefaren sin; den trygge, gode vennen han så inderlig hadde drømt om å få møte igjen.

Etter det rørende gjensynet samlet de seg foran julekrybben og skulle til å begynne å synge julesanger, da Pingu følte at det var noen som manglet; han nevnte et navn. "Å nei, vi har jo glemt henne" sukket bestefar Tux, og umiddelbart ble det utrustet en hasteekspedisjon som skulle fly for å hente den glemte gjesten; hun ble forståelig nok en smule forbauset da hun så fikk øye på en isbjørn og fire små pingviner utenfor inngangsdøren, men ble likevel med.

Så stod de foran julekrybben og sang julesanger mens Rollo satt foran pianoet med hatt og solbriller og etter alle kunstens regler bommet på tangentene samtidig som Wollo forsøkte å hjelpe til uten at resultatet kan gå over i musikkhistorien - men det gjorde ingen verdens ting, for nå var alle så glade at absolutt ingenting kunne stå i veien for den herlige stemningen; det er ikke perfeksjonen, men den gode viljen som teller. Maten kom på bordet, grisen Teodor holdt en liten tale der han lovpriste kokken for at det ikke ble servert juleribbe, noe som førte til spontan applaus fra resten av forsamlingen, praten satt løst, og de var alle enige om at det var den fineste julekvelden de noen sinne hadde opplevd. Og midt blant dem satt hun, jenta som hadde startet pingvintråden - selv om hun var den siste gjesten, var hun også den viktigste, for uten henne hadde ingenting av dette skjedd.

Etter middagen fortsatte praten, og Pingu, som satt ved siden av bestefar, lurte på om også vennene hans kunne få bli med til det hemmelige landet Linux. "Det kan dere - hvis dere virkelig vil," sa bestefar Tux. "Men tenk dere godt om," fortsatte han. "For livet er som et langt eventyr der man møter både motgang og skuffelser, bratte motbakker og dype daler, men det er en mening med alt dette, for på den lange veien mot målet gjør man mange ting, gode eller onde. Gjør man onde ting, blir verden et verre sted å leve i, og gjør man gode ting, blir den bedre." Han så alvorlig på Pingu. "Du og vennene dine lette etter et hemmelig land, men hadde dere funnet veien dit, hadde Teodor og familen hans vært på tilbud i frysedisken i en matbutikk, Rollo ville ikke ha blitt kjent med tvillingbroren sin, og gutten på Island ville ha fått en trist Jul. Alle de gode tingene dere har fått til på veien, ville ikke ha blitt gjort, og eventyret ville ha vært slutt for lenge siden. Verden trenger ikke vellykkede pingviner som slår seg til ro, men små pingviner med store hjerter som trosser motgang og fortsetter reisen; det som skaper et eventyr, er ikke selve målet, men veien dit, og selv om den veien kan være lang og bratt, kommer dette til å ende godt. Så vil dere at eventyret skal fortsette, eller vil dere dra til Linux nå og avslutte det ...?"

Pingu, Rollo, Opus, Wheezy og Kaptein Enzy så på hverandre. "Vi fortsetter!" ropte de i kor. "Da skal jeg ikke avsløre hemmeligheten om hvor det hemmelige landet er. Men glem ikke at dere er trygge på veien dit, for jeg følger med på reisen deres, alltid klar til å hjelpe til om dere skulle trenge det. Og du, Pingu ..." "Ja, bestefar?" spurte den vesle pingvinen. "Hos deg er jeg aldri langt unna, for jeg bor i hjertet ditt, og du har en stor, stor plass i hjertet mitt." "Men vi sees igjen?" "Det lover jeg deg, gode venn; vi sees igjen." Så ga de hverandre en varm, eviglang klem; en liten pingvin og en stor.

Mens stjernene strålte over hodene deres, lik en skimrende glorie av stjernestøv, og minnet verden om at det alltid, alltid finnes håp.

- - - - -

Da Julen er en vanskelig tid ikke bare for deg, men også for mange andre, skal jeg ikke komme med det vanlige "God Jul", men vil likevel ønske deg alt godt i Julen; har dessverre ingen dyre julegaver å gi bort, men siden jeg vet at du ønsket at Pingu kunne få møte bestefaren sin igjen, har jeg altså skrevet dette juleeventyret, der jeg etter beste evne forsøkte å bruke både kreativitet og fantasi slik at de kunne feire Julen sammen uten at eventyret tar slutt; et juleeventyr om håp.

Så julegaven min til deg er håpet som ligger i dette eventyret, og den fineste gaven du kunne gi meg, er om du tok vare på dette håpet, slik at det kanskje kunne hjelpe deg på veien videre.

Vet ikke hva mer jeg kan si - føler jeg er rimelig tom for ord og tanker etter å ha brukt litt over sju timer på å skrive om Pingus julefeiring, og Ole Lukkøye venter på meg, men vil - min vane tro - ønske deg alt godt videre, og det samme gjelder dere andre som leser denne tråden: Sender varme tanker til dere som har lagt igjen en kommentar her, men også dere andre som vil være anonyme, og skulle ønske at denne Julen ble fylt av både håp og glede, særlig for de av dere som har det vanskelig; også i mørke øyeblikk farget av motløshet finnes det fortsatt håp.

- Brian

Hej Hej
God Jul🎄

Aww så koslig fortsättelse på julen for Pingu och vännene hans❤️
Då blev det jul på dom också.
Och tack så mycket for den fina fortsättelsen och att Pingu fick träffa bestefaren sin igen❤️

Har du nån planar for ikväll då?
Jag hoppas att du får en fin jul och en fin kväll idag❤️

Jag kommer inte på nånting till å fortsätte eventyret akurat nu men kanske vi kan säga att Pingu och vännene hans, bestefaren till Pingu osv nu firar julen ilag och kosar sig med massor av god mat och dricka så fortsättar eventyret efter jul sedan nu är dom kommit fram och är börjat på själva julen🎄
Jag prövar tänka på nånting skikkelig från min sida men slitar lite med att komma på nånting och att jag är inte så flink på att komma på ting och skriva + akurat nu så liggar jag nu bara här i sängen slitan efter en orolig vaken natt och smärtor i huvudet så är ganska slitan för att vära ärligt.

Är veldigt gla for att Pingu och vännene hans fann vägen hem till bestefaren så dom fick fira jul och nu får en veldigt fin jul ilag det är jag veldigt gla för❤️

Och sedan det nu är jul (Det är inte akurat en jule sång, men en av mina favoriter) och jag tycker den passar likevel sedan det är jul och det var då Jesus blev född. (Ja, jag är kristen btw)

 

Endret 24. desember 2020 av _Novalie_

[Turkis Sau]

God jul folkens, og til Pingu og gjengen også😊🎄

 

[Gjest _Novalie_]

Turkis Sau skrev (2 minutter siden):

God jul folkens, og til Pingu og gjengen også😊🎄

 

God Jul❤️