Kan man tolke dette?

[Gjest Mette]

Kjæresten og jeg har et avstandsforhold, jeg er overbevist om at det er han jeg vil ha. Men han har gjort det slutt to ganger, begge gangene har han ringt meg etter noen få dager og angret, han klarer ikke å la meg gå..og jeg har kommet tilbake, jeg jo helt oppslukt i mannen.. Men alt er ikke bra, han er veldig frem og tilbake, en dag er jeg ALT for han, og han er SÅ glad for at jeg er kjæresten hans, andre dager tviler han og sier at det er pga avstanden, det har ingenting med meg å gjøre..ingen av oss kan flytte i nærmeste fremtid pga jobb.

Nå har jeg funnet ut at han har fortalt venner at han ikke er forelsket i meg, men savner meg om han gjør det slutt.

Er det mulig? jeg bor langt vekke, hvis han ikke er forelsket i meg hadde han vel ikke "orket" å ringe meg to ganger for at vi skulle bli kjærester igjen? da hadde han vel funnet seg en der han bor (det mangler ikke på tilbud, han er en veldig flott og attraktiv mann)

Og hvorfor sier han ikke til meg at han ikke har de rette følelsene? hvorfor sier han at det kun er pga avstanden han synes det er tøft? Hva tror dere? Snakker han sant til meg eller kameratene? Jeg skjønner ingenting..kan ikke fortelle han at jeg vet hva han sier til vennene sine..

[LetThemEatCake]

Det kan mycket väl vara så att han inte är förälskad i dig, men att han kanske hoppas på att bli det för att du är en sådan fin tjej eller något i den stilen. Att ni bor långt ifrån varandra ger honom ju mer betänketid över förhållandet också, än om ni skulle ha bott nära. Som det är nu är det ju lättare att låtsas att man känner saker då han faktiskt inte behöver vara nära dig, och på så sätt kanske han väntar in "de rätta känslorna"? Det är så svårt att tolka när jag inte känner någon av er, men jag har haft distansförhållanden också. Men det låter onekligen som att han inte har någon aning om vad han själv känner eller vill känna, eller att de två kanske rentav krockar. Han vill känna en sak men känner en annan.. Äh, jag är så dålig på att förklara.

Jag hade ett distansförhållande med en kille i 4 år som jag inte var det minsta kär i. Och jag gjorde slut med honom säkert 15 gånger under den tiden vi var tillsammans och jag kände faktiskt mest äckel för honom. Och jag vet faktiskt inte varför jag fortsatte! Men jag kan ju tillägga att han brukat våld mot mig och förgripit sig på mig ett antal gånger, och att jag nog var lite rädd för honom och därför inte vågade lämna honom helt, även om han bodde i en annan stad. Men till saken: Jag VILLE verkligen älska honom, det skulle göra det hela så mycket enklare! Jag trodde att om jag bara väntade lite till så skulle känslorna komma, men det gjorde det ju alltid. Hade han bott i samma stad däremot så hade jag fattat att det inte var rätt mot någon av oss och tagit beslutet mycket snabbare. Men när man bor långt ifrån varandra så målar man upp vackra bilder om hur den andra personen egentligen är, när han/hon i verkligheten är helt annorlunda.

Det blev ett långt svar, men jag hoppades att jag hade någonting att komma med i alla fall. Lycka till med kärleken! Det löser sig på ett eller annat sätt, jag lovar. Och du får ju prata med honom och konfrontera honom. Nu vet du ju att han sagt en annan sak till sina vänner, då får han ju försvara det på något sätt.

[Gjest Mette]

Det kan mycket väl vara så att han inte är förälskad i dig, men att han kanske hoppas på att bli det för att du är en sådan fin tjej eller något i den stilen. Att ni bor långt ifrån varandra ger honom ju mer betänketid över förhållandet också, än om ni skulle ha bott nära. Som det är nu är det ju lättare att låtsas att man känner saker då han faktiskt inte behöver vara nära dig, och på så sätt kanske han väntar in "de rätta känslorna"? Det är så svårt att tolka när jag inte känner någon av er, men jag har haft distansförhållanden också. Men det låter onekligen som att han inte har någon aning om vad han själv känner eller vill känna, eller att de två kanske rentav krockar. Han vill känna en sak men känner en annan.. Äh, jag är så dålig på att förklara.

Jag hade ett distansförhållande med en kille i 4 år som jag inte var det minsta kär i. Och jag gjorde slut med honom säkert 15 gånger under den tiden vi var tillsammans och jag kände faktiskt mest äckel för honom. Och jag vet faktiskt inte varför jag fortsatte! Men jag kan ju tillägga att han brukat våld mot mig och förgripit sig på mig ett antal gånger, och att jag nog var lite rädd för honom och därför inte vågade lämna honom helt, även om han bodde i en annan stad. Men till saken: Jag VILLE verkligen älska honom, det skulle göra det hela så mycket enklare! Jag trodde att om jag bara väntade lite till så skulle känslorna komma, men det gjorde det ju alltid. Hade han bott i samma stad däremot så hade jag fattat att det inte var rätt mot någon av oss och tagit beslutet mycket snabbare. Men när man bor långt ifrån varandra så målar man upp vackra bilder om hur den andra personen egentligen är, när han/hon i verkligheten är helt annorlunda.

Det blev ett långt svar, men jag hoppades att jag hade någonting att komma med i alla fall. Lycka till med kärleken! Det löser sig på ett eller annat sätt, jag lovar. Och du får ju prata med honom och konfrontera honom. Nu vet du ju att han sagt en annan sak till sina vänner, då får han ju försvara det på något sätt.

Takk for svar:)Det ernok mye rett i det du skriver..han hadde sagt at jeg er så bra og akkurat sånn han vil ha en jente, men så er han ikke forelsket.. så han venter vel på å bli det da, men det er jammen ikke lett for meg å vite dette Huff

[LetThemEatCake]

Nej, jag förstår att det är skitjobbigt för dig! Du får se till att få ett klart svar så snart som möjligt då! För du kan ju inte gå och vänta i all evighet på att han ska bestämma sig heller. Jag menar, det finns ju gott om killar som faktiskt vill ha dig, så varför vänta på någon som kanske inte vill? Nog bör du ju vänta på en förklaring i alla fall, men om han inte ger någon så finns det ju inte mycket kvar att göra.

Ha det bra du!