Men hva med oss barna?

[Vimsvams70]

______________________________________________________________

Men hvordan kan man si dette til en gråtende far over telefon? En mann som ikke har noe sosialt nettverk?

Jeg får meg ikke til å si det.. og da kan jeg kanskje skylde meg selv for møkka jeg står i... det er ikke så lett :/

Først å fremst; det er IKKE ditt ansvar eller din skyld at foreldrene dine er i den situasjonen DE er i.

Barn har ikke ansvaret for sine foreldres problemer.

Og det er IKKE RIKTIG at du skal trøste, hjelpe eller at ansvar hverken overfor din mor eller far.

Tro meg, jeg har år med erfaring med slitsomme foreldre; den eneste du skal hjelpe, trøste og ha ansvaret for er deg selv.

Tøft: Ja.

Enkelt: Nei.

Mitt råd: Ikke vær tilgjengelig for dine foreldre- du er voksen og har et eget liv.

Ikke svar på sms, telefoner, gå/få besøk etc til de begge skjønner tegningen.

Harde tider trenger harde bud.

Lykke til!

[AnonymBruker]

Det är svårt, det är jättesvårt.

Jag har själv föräldrar som skilts i vuxen ålder. Jag var då 27 år och fick göra bodelningen tillsammans med dem. Värderade alla saker och skrev upp vem som fick/tog vad. De var dock vänner som växt i från varandra och som till slut levde parallella liv utan kärlek.

Den ena var träffade en partner och blev störtkär - och vilje skiljas.

Den andra förnedakade och förstod inte att de hade haft problem över huvudtaget och ville att de skulle jobba på saken.

Den som hittat en annan partner flyttade, men hamnade i en relation där jag fick medla mellan dem per telefon medan de grälade. Jag ledsnade på det och slängde på luren efter ett tag. Det fick konsekvensen att jag slutade kontakta denna förälder då jag hamnade i gräl varenda gång.

Den andra föräldern var deppig, "inte värd nånting", förstod inte varför det blivit en skilsmässa, hade ont om pengar och ville inte störa eller besvära - men bröt ihop med jämna mellanrum och då fick jag ställa upp.

Det är tufft och tyvärr har man band till sina föräldrar som är svåra att bryta. Det ska nog till mycket allvarliga saker innan man bryter helt.

Hoppas din far kan få behålla huset, be honom prata med banken om möjliga lån. Går det att hyra ut en hybel eller två kanske?

Och din mor; be henne om försoning, tala om att hon förstör inte bara för sin ex-make utan även för sina barn. Visst ska hon ha vad hon har rätt till, men hon kan tänka på hur hon gör det.

[Gjest Tammie]

Det du sier er så sant, og din situasjon ligner mye på min. Jeg klarer ikke la den svakeste part være alene og ensom. Min far har slitt med depresjon i lang tid og tidvis har jeg vært redd for at han ender det hele.

Han har lån til halsen... forrige rettsak kostet skjorta og bare å beholde huset og betale lånet på bilen koster... han har ingen mulighet til å ta opp mer lån.

Men... pappa ringte meg i går og hørtes blid ut.. han nevnte ikke mamma en eneste gang og det var veldig befriende. Godt å høre at det ikke BARE er mørke tanker i hodet hans

[Gjest Tammie]

Ja, jeg vet... skal bli flinkere på det området! Ellers kan jeg opplyse om at ingen av dem har snakke med meg om den andre eller situasjonen heeele uken, noe som er så deilig !