Argumenter FOR å få barn?

[Furstina]

Det är konstigt att någon vill ha barn över huvudtaget egentligen...

De kostar pengar, energi, kraft och är något man behöver oroa sig för i resten av livet.

De låser fast en tidsmässigt och är ett slags fängelse jämfört med att vara fri vuxen.

Men barnen ger GLÄDJE, KÄRLEK och LIV.

Så enkelt är det.

När jag snuvig och hostig fick sovmorgon ända till kl 8 nu på söndagsmorgonen, och kommer ner för trappen hör jag två glada stämmor "Mamma är vaken!!!"

Det värmer, det glädjer.

Jag är stolt när jag hör lärarens fina ord om min son.

Jag är stolt när jag ser dotterns vackra teckningar och hur hon leker med bokstäver över pappret.

Jag är stolt när jag ser barnen idrotta med glädje. Den glädjen förstärks av blodsbandet. Jag tvivlar att jag skulle känt samma glädje för någon annans barn.

På nåt sätt är det ett mångårigt projekt att uppfostra barnen. Att se vad JAG kan lära dem, hur JAG kan uppfostra dem.

jag blir stolt och glad över berömmet jag/barnen får när jag hör att de kan uppföra sig på vuxenkalas som mormor haft med dem på etc..

Det är en annan slags egotripp helt enkelt.

och även om de ibland är riktiga trotsmonster som skriker, kastar saker, bryter regler och bara är jobbiga så kan de där orden "förlåt, jag ÄLSKAR dig mamma" göra allt bra igen som bara ingen annans ord kan göra

[AnonymBruker]

Jeg synes du høres 100 ganger mer moden ut en de av venninnene mine som har fått barn. Du tenker jo rett og slett litt mer realistisk på fremtiden, enn de den gang gjorde.

Samboeren min har to barn. Nybakt "stemor" her.. Jeg vil ha barn selv å, men ikke enda. Har fått et helt annet bilde av det å ha barn etter å blitt kjent med disse to.

Det er mye ansvar, og dem tar mye energi når de er her. Men jeg må si jeg er blitt utrolig glad i dem, og jeg angrer ikke heller på å takket ja til dette livet om en kan si det slik.

Men jeg tenker slik. Disse to er her halve måneden. Hva om jeg hadde mine egne, HELE måneden, hele året, i MINST 16 år fremover? Blir utslitt av tanken. Litt lykkelig av tanken å da, men... Tror jeg venter med barn til jeg blir gammel (29+) og er ferdig med mitt ungdomsliv.

Jeg har ikke jeg det ansvaret en mor eller far har, for jeg er ikke forelder til barna. Når dem her her, lager jeg mat, rydder opp etter dem, raser, leker og leser for dem, er litt streng også av og til osvosv. Men til syvende og sist er det ikke jeg som sitter på ansvaret for de, det er min kjæreste og barnas mor. Å ha ansvaret helt selv tror jeg er noe helt annet.

Er du gammel? Min mor var 31 da hun fikk første barn, og endte med fire. Så det er vel ingen som sier at det haster!

[AnonymBruker]

Er det ikke et godt nok argument det at du vil ha barn?

[Djungelvrål]

Er bare et for meg og det er at samboer ikke har barn. Men jeg er godt over 30 og ønsker ikka barn på et så sent tidspunkt. Han visste det helt i starten av forholdet og har valgt meg framfor å finne en annen han kunne fått barn med. Hvis jeg hadde fått hadde det bare vært for hans skyld og det føles ikke riktig for meg.....

[LineGourmet]

De positive tingene: Å kjenne et lite liv vokse inni deg, DET er magisk det!

Å se barnet ditt i øynene for første gang, og se hele universet i to blå øyne, DET er enda mere magisk!

Å se det første smilet, høre de første latterhikstene, bare sitte å snuse ungen i håret (og oppleve at du faktisk blir litt høy...), stryke over den myke huden... LYKKE!

Du ser verden på en helt ny måte. Du vil flire fordi du kan finne en banan i støvletten. Eller en sokk i kattedassen. Du blir kanskje sint når barnet har dekorert kjøkkenskapene med fargestift, men føler deg nesten litt slem når du fjerner kunstverket igjen. Du kan ha verdens mest ræva dag, men når du kommer i barnehagen og hører 'MAMMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA' idet du går ut av bilen, da skinner sola igjen. Du vil elske klissete prim-susser. Du vil oppleve at verdens nydeligste gave kan være en svett løvetann og to småstein, som har blitt tviholdt i en liten hånd. Når den samme lille hånden stryker DEG over kinnet, er det en følelse som overgår det meste...

Jeg kunne holdt på i det uendelige. Det er klart at det blir mindre av de tingene og opplevelsene som har vært. Men du får opplevelser som er verdt så uendelig mye mer, og selv om det kan være ufattelig slitsomt til tider, så er det verdt det. Hver eneste dag...

Å, jeg ble helt rørt jeg :rødme:

*tørke tåre*