Han mangler empati

[Gjest Gjest_trude_*]

Min samboer sier at han mangler empati. (I starten av forholdet skrøt han nærmest av dette). Men han er snill og grei, og vi har det stort sett veldig fint sammen.

Men jeg fikk en liten vekker i går: Han er på guttetur, og ringte hjem. Jeg fortalte da om at en person i relativt nær familie hadde dødd brått, og at jeg regnet med at de ble begravelse neste uke. Dette er en person jeg hadde mye å gjøre med i barndom/ungdom, men har sett lite de siste årene. Sambo har derfor bare møtt ham etpar ganger. Alt sambo var opptatt av var at han for all del ikke ville i begravelsen. Jeg prøvde å si at det var helt greit- han kjente ham tross alt ikke. Men jeg hadde behov for å prate litt ettersom en som har betydd mye plutselig var borte altfor tidlig. Jeg tenker også mye på folk i avdødes nærmeste familie som sambo og jeg har mye kontakt med. Alt sambo klarte å kommentere var hvor lite han kjente personen og hvor dumt det var om jeg mente at han skulle i begravelsen.. Jeg var helt knust da han la på røret...

Hadde flere blitt skuffet over en sånn mangel på medfølelse?

[Gjest Emmanuelle]

Empatiløse mennesker er skummelt. Jeg har vært i et slikt forhold selv, og det endte med at jeg følte meg mindreverdig, nedbrutt og ubetydelig i forhold til ham.

Da jeg mistet min mor kunne han ikke være med i begravelsen fordi "han måtte kanskje lese til eksamen". Da jeg prøvde å fortelle ham at han hadde rett på fri siden jeg var hans samboer ble han sint og sa jeg var vanskelig. Og han gjorde det slutt med meg fordi "jeg var så oppfarende og ustabil for tiden."

Om din i tillegg skryter av dette synes jeg du skal være obs. Det er absolutt ingenting å spøke med,jeg brukte mange måneder på å bygge meg opp etter bruddet og har nå innsett at jeg faktisk er verdt å bruke tid på.

Jeg vil ikke være den som roper "dump ham!" men tro meg, det blir ikke bedre. Når han ikke klarer å ha empati ang et dødsfall, hvordan blir det i mindre situasjoner?

Kjenner jeg blir helt trist, jeg unner virkelig ingen det jeg gikk igjennom. Da er det bedre å være alene og unngå å bli såret.

[SlowMotion]

Uff, dette er ikke noe kjekt... Jeg har selv vært sammen med en som overhodet ikke hadde noe empati, og, som du sier, nesten gikk rundt og skrøt av det. Jeg er selv et følelsesmenneske, og vi gikk hverandre på nervene på grunn av motsetningene der. Han irriterte seg over meg som gråt når jeg så triste dokumentarer/nyhetsinnslag/you name it, jeg irriterte meg over ham som overhodet ikke brydde seg.

Men dere har jo kommet så langt at dere er samboere, da, vi holdt ikke sammen mer enn noen måneder. Kanskje du kan sette deg ned sammen med ham og fortelle ham at du trenger å prate om det, selv om ikke han er trist? Hvis du prøver å snakke til den logiske delen av ham, i steden for å vekke medfølelse, kan det kanskje være han skjønner hva du mener.

[Gjest Gjest_trude_*]

Takk for svar! Så forferdelig det måtte være å ha em kjæreste som ikke ble med i din mors begravelse Emanuelle.... Min hadde garantert blitt med på det for å støtte meg. Såpass forstår han.

Jeg forventer ikke at han skal bli med i begravelsen neste uke. Jeg har foreldre og søsken og gå med dit. Men jeg klarer ikke å forstå at han ikke bryr seg litt om at personen er død - og at det er leit for meg.

Huff.. på en måte trengte jeg kanskje denne vekkeren. Man blir på en måte vant til å leve med en som er litt "avstumpet" følelsesmessig.

[Gjest Ensom]

Høres tungt ut å leve med. Min mann er litt sånn. D er påpekt av andre, men jeg har ikke "villet" se det. Vi har bare vært gift i 6 mnd, men d er "ååhh" hvis jg vil snakke om ting... Og om jg er lei meg og gråter, kan kan stryke mg på hode et par ganger og så se videre på tv. Og hvis jg gråter over at d sårer mg åssen vi har d, så sier han at det ikke er vits å snakke om for d kan bli krangel og d orker han ikke. D virker ikke som om d går inn på han at jg er lei meg. Ovenfor sin sønn har han empati, men ovenfor andre virker d som om han ikke kan skjønne at folk kan ha d vondt...

Å d er kjipt å tenke på at han er sånn... at vi har d tungt... for d ødelegger så mye for meg. :/

[LetThemEatCake]

Du säger att ni har det bra annars och då antar jag att han inte är så empatilös i vanliga fall och att det här tillfället bara väckte din oro. Det här med dödsfall är väldigt svårt att hantera för de flesta, speciellt när man själv inte är drabbad. Jag själv vet aldrig vad jag ska säga när någon talar om att någon i deras närhet har dött och det kan säkert verka som att jag tar avstånd från samtalsämnet eller är känslokall när jag egentligen bara är förvirrad och nervös.

Jag tänker att det kanske kan vara samma sak med din partner? Eller så förstår han helt enkelt inte varför det var jobbigt då ni inte setts på så länge (men då är det väl lite empati som saknas ändå..).

Men han behöver ju inte sakna empati bara för att han inte vill prata om dödsfall till människor han inte känner.

Min sambo är ofta likadan faktiskt. Jag har varit med om väldigt svåra saker i mitt liv, men så fort jag vill prata om det vänder han ryggen till. Från början var jag fly förbannad för det och jättesårad, men han har förklarat det som att han får så ont av att höra att så hemska saker har hänt mig, därför låtsas han som att det aldrig hänt.. Kanske din partner också gör så? Min sambo är världens finaste man annars och stöttar mig i ur och skur, men det förflutna kan han bara inte hantera.

[LetThemEatCake]

Tillägg: Kanske han bara tycker att det vore otroligt pinsamt och respektlöst att dyka upp på en begravning till en människa han inte känner? Jag skulle tycka att det var jättejobbigt att visa sig bland de människor som faktiskt sörjer på riktigt. Jag skulle känna det som att det är lite respektlöst, även om det inte är det egentligen.

[Gjest anonym]

min samboer kunne ikke fatte hvorfor jeg grein da veninnen min døde, det vr jo bare sånn livet var. og n¨r jeg ,mistet broren min var det samme greia. måtte slutte å tenke på det, det gjorde han for han brydde seg ikke om slike hendelser eller andre hendelser for den saks skyld, i dag hadde vi en stor krangel som endte i slosskamp. så nå er jeg reist og vet ikke hva som skjer videre. han satte seg bare ned på pcen etterpå som om ingenting har skjedd, For han meninger skal alle ha om ikke blir det balauba, men pass på om han har tvangstanker og store sinne problemer i tillegg til manglende empati. da bør du vurdere forholdet. Det begynte akkurat som du skrev i begynnelsen, at han nærmest skrøt av det, men varsel lampene mine ville ikke lyse akkurat da. jeg trodde ikke han mente det. idag 1.5 år etter skjønner jeg at jeg har det bedre alene. For sammen med han blir jeg bare svakere og svakere. Men håper alt løser seg for deg/dere

[AnonymBruker]

Jeg var også sammen med en empatiløs person i noen år. Aldri igjen!

Anonymous poster hash: 97789...d9a

[AnonymBruker]

Er ikke sikkett han er empatiløs. Jeg pleier også å bli litt " hard" når det er situasjoner jeg ikke helt takler.

Anonymous poster hash: cd98a...8cc

[AnonymBruker]

Får håpe han har gjort fremskritt de siste fem årene

Anonymous poster hash: 7317c...9f1