Furstina Skrevet 18. januar 2003 #1 Del Skrevet 18. januar 2003 Min far är i stan... fick jag veta på omvägar - igen! Jag så "sint" och bara måste få ur mig det! Han är här för att ordna med bouppteckningen och rensning av lägenheten efter min farfar som dog i december. Det har han klart uttalat till mig att jag inte har något att göra med. "Det är HAN som ärver!" ja ja... jag ville bara bry mig och kanske hjälpa till. Vill bara att han pratar med mig. Det vore kul om han bara sa: Hej, jag är i Stockholm över helgen. Även om vi inte hade tid att träffas. Det är bara så himla trist att han inte vill höra av sig eller träffas. Jag är hans enda barn och all släkt han har. Vi har fram till för 2 år sedan haft en mycket bra relation, jag har verkligen varit pappas dotter i allt. Det är kanske det som gör så ont. Han svarar knappt på telefon, ringer aldrig själv och svarar inte alls när jag bjuder dem (han och hans kvinna) på middag. Inte ens ett "nej tack" och en dålig ursäkt kan jag få ur honom. Jag vet att han mår dåligt och behöver kontakt men isolerar sig i ett dåligt förhållande. Att min farfar dog nu tror jag inte har något att göra med hans konstiga beteende, det har funnits där tidigare. Jag tror dock att farfars död gör att jag och min far får ännu färre orsaker till kontakt. Trist. Tack för att jag får gnälla lite. Furstina Lenke til kommentar Del på andre sider Flere delingsvalg…
Gjest Cruella Skrevet 18. januar 2003 #2 Del Skrevet 18. januar 2003 Kjære Furstina Jeg har litt dårlig tid akkurat nå, du hadde fortjent en skikkelig oppmerksomhet. Ville bare si at det gjør meg vondt å lese om ditt traurige forhold til din far. Høres ut som han har sviktet deg gang på gang. Det virker ihvertfall som om det er han som står fattig igjen når han ikke ønsker kontakt med deg. Klem, Lisa-Beth Lenke til kommentar Del på andre sider Flere delingsvalg…
Pearl Skrevet 20. januar 2003 #3 Del Skrevet 20. januar 2003 Hei på deg. Et spørsmål! Hvor lenge har din far vært sammen med den nye kvinnen?? Mange ganger kan kvinner ha en helt utrolig åpvirknings kraft på våre fedre i negativ retning. Det kan komme av sjalusi eller at hun ikke vil ha noe med hans fortid å gjøre. Min far er sammen med ei dame som er sjalu på meg og min søster og etter at han kom sammen med henne for 7 år siden har forholdet til min søster og meg blitt kjempe dårlig. Vi vil svært gjerne være sammen med ham, men orker ikke å tilbringe et minutt for mye med hans samboer. Det som gjør alt veldig mye verre, er at egentlig er han ikke lykkelig selv i forholdet, men er redd for å bli alene. Ta en prat med faren din og spør ham hva som er galt. Kanskje det beror på missforståelser. Fortsetter problemet må du prøve å legge det til side og ikke la det påvirke deg for mye i det daglige, for det fortjener han ikke. Lykke til... Lenke til kommentar Del på andre sider Flere delingsvalg…
Furstina Skrevet 20. januar 2003 Forfatter #4 Del Skrevet 20. januar 2003 Hei, min far och hans kvinna har varit ett par sedan snart tre år. Min far lämnade min mor för denna kvinna. Hon är sjukligt svartsjuk (sjalusi) och min far har brutit med alla sina gamla vänner. Jag var länge glad för hans skull, de var lyckliga tillsammans och han var glad. Nu vet jag inte längre vem han är. Det gör ont. Jag har försökt fråga honom men han säger att han skäms över val han gjort, att han mår dåligt och att han skiter i mig och min (fast ursäktar sig över den kommentaren stunden efter)... om han inte bara byter tema rakt av och börjar prata om tekniska ting. Det gör ont för man bryr sig. Det är svårt att lägga omtanken åt sidan men jag försöker för att inte bli allt för negativt påverkad. Det är sköt att få skriva av sig så här, och inte bara gnälla till omgivningen. /Furstina Lenke til kommentar Del på andre sider Flere delingsvalg…
Anbefalte innlegg
Opprett en konto eller logg inn for å kommentere
Du må være et medlem for å kunne skrive en kommentar
Opprett konto
Det er enkelt å melde seg inn for å starte en ny konto!
Start en kontoLogg inn
Har du allerede en konto? Logg inn her.
Logg inn nå