Julen - en grusom høgtid

[Gjest Donna]

Jeg har stort sett gode barndomsminner med julen. Men også minner om en pappa som drakk, en bestemor som absolutt måtte dra frem drikkevarer i julen og at jeg var livredd at han skulle begynne på de. Og hvis vi feiret hos resten av familien så ble det servert sterk drikke. Da greide jeg ikke å slappe av man måtte følge med på hva han drakk.

Om mamma også fant noe å drikke- de pleide å finne noe godt til kaffien - så ble det dobbelt så ille - for hun skulle liksom ikke drikke hun følte jeg- det ble feil og jeg var redd hun også skulle bli full.

Ellers så har det vært koselig bortsett fra de evinnelige kranglene om bordskikk og oppførsel .......Bestemor har truet ørten ganger med å ikke komme pga dette ....

[*Shira*]

Det var godt å få ut, pussy, fin tråd for oss som må måke litt.

Måk ivei Veslebråka, det er viktig å måke iblant. Jeg var ikke flink å måke en stund, så møtte jeg veggen. Og da blir det værre for da må en ta litt og litt om gangen. Det var før nå måker jeg som faen :D

[Gjest care]

Jeg har et veldig godt forhold til julen. Jeg elsker den høytiden. Men da jeg jobbet i en humanitær org. fikk jeg på kroppen føle hvor mange barn som grudde seg til jul. :o Jeg fikk helt vondt. Derfor synes jeg det er viktig at alkohol og jul ikke får et avhenginghetsforhold til hverandre. Mange blir sure og leie på de kampanjer som kommer i kjølvannet av julen i forhold til å moderere seg til alkohol. Dette er en egoistisk reaksjon. Jeg står 100 % bak holdninger som formidles om at barn bør få en alkoholfri jul. De som ikke klarer å avstå fra dette, bør revidere til forhold til alkohol.

Nb. jeg snakker ikke om det som tar seg et glass vin til maten

[*Shira*]

Helt enig! Vi "voksne" forandrer oss etter noen glass vin/øl, selv om vi ikke mener det selv da. Barn senser sånt med en gang, at det er no rart med mor og far.

Vis måtehold i barn er til stede

[Gjest care]

Helt enig! Vi "voksne" forandrer oss etter noen glass vin/øl, selv om vi ikke mener det selv da. Barn senser sånt med en gang, at det er no rart med mor og far.

Vis måtehold i barn er til stede

Ja, det er helt korrekt. Etter bare et par glass merker barn at det er noe som ikke er som det vanligvis bruker å være. Dette gir utrygghet. Måtehold er subjektivt, og det er desverre ikke alle som skjønner hvor grensen går. Da synes jeg det er like greit å la være.

[Furstina]

Jag tycker också att julen kan vara jobbig. Mest för min mammas skull. Jag tror att hon gärna skulle vilja ha en stor familjejul med barn, barnbarn, syskon och föräldrar. Hon skulle nog gärna stå flera timmar i köket både före jul och på julafton och skulle ägna tid åt pynt och annat.

Men nu är det bara hon, jag och min man. Dessutom skilde sig mina föräldrar för bara några år sedan och hon har nog inte bearbetat allt riktigt. Jag känner hennes önskningar och ansträngningar, så rinner det över. Det blir så pressat och jag känner att det är nära att brista (det gjorde det ett år och vi satt i köket och grinade tillsammans).

Det finns så många "måsten" och förväntningar att uppfylla, ofta är man inte medveten om dem och då blir det lätt konstigt. Spä sedan på det hela med lite alkohol och det blir gärna fel (även utan alkoholister)

[VesleBråka]

Du jobber jo med saken for å få større familie rundt bordet, Furstina! Kanskje hun tilogmed får barnebarn i julepresang Da blir det kanskje litt grining også, men ikke av det triste og vonde slaget.

Ang. Cares innlegg; i mange år har jeg hørt "julaften er for barna, nyttårsaften er for de voksne" som anbefaling av fokus.. Noen er seff sammen med barna sine i begge i barnevennlig feiring, men de som VIL ta seg en fest, hvorfor er det så vanskelig å reservere julaften for barna og deres interesse?

[Furstina]

Sant, min mor ser mycket fram emot sitt kommande barnbarn. Hon hade faktiskt gett upp den tanken för länge sedan... men tänk vad som kan hända när rätt (nor-)man kommer in i ens liv

Nå ja. Jag har generellt sett svårt för alla såna här traditionstyngda högtider. Julen börjar bli OK men midsommarafton (som är väldigt stor och viktig i Sverige) vägrar jag fira.

Jag har varit med allt för många år där höga förväntningar går i kras på grund av för mycket planerande, för lite planerande, traditioner som "måste" följas för så har man alltid gjort, folk som blivit för berusade, svartsjuka, gräl och tristess... (ja en del har varit trevligt också så klart).

Vad jag ville säga var väl att det är nog de höga förväntningarna på hur man vill ha det som raserar mycket + alkohol. I bland räcker det bara med att man träffas, sitter i lugn och ro, äter lite, pratar lite... det gäller nog både jul, nyår, påsk etc.

[Såpebobla]

Jeg liker ikke julen, men har aldri hatt direkte dårlige opplevelser i forhold til den, altså ingen foreldre som er alkoholikere eller noe sånt.

Jeg vet ikke hva det er, men for meg blir julen noe veldig negativt og trist. Kanskje fordi alle skal være så glade, bruke masse penger, handle masse unødvendige gaver og alt er så materielt. Liker det ikke! Samtidig tenker jeg på alle de som ikke har det godt i julen, f.eks. barn av alkoholikere. Jeg syns så synd i dem...

[Gjest Lizbet]

Jeg grudde meg til jul som tenåring. Fordi jeg følte at alle dro i meg og ville ha meg dit. OG jeg ville gjerne tilfredsstille dem alle sammen. (Foreldrene mine er skilt)

De to siste årene har jeg feiret med min samboer.

Var ganske tøft å ta den avgjørelsen første gangen. Men jeg trengte den virkelig. Så i år gleder jeg meg til å dra hjem til mor.

Har og en vennine som skal feire alternativ jul her i byen. Hun orker ikke alt dette med å klistre på seg et smil og være hyggelig og blid når hun ikke har lyst til å være så "snill" som de skal ha det til i julen. Hun har de problemene hun har og når familien ikke vil godta det vil hun heller tilbringe den med noen som trenger mer at hun stiller for dem.

Og det har jeg full respekt for. Selv om jeg kanskje hadde følt det rart....

[Snuskelusk]

Jeg opplever også julen som en tøff årstid da jeg har lite familie, og har vokst opp med en mor som er alkoholiker(død nå). Faren min bor i utlandet og jeg har ingen besteforeldre. Men jeg gjør det beste ut av det. I år skal jeg og samboeren min feire sammen i vår leilighet, og så kommer moren til min samboer. Første gang jeg skal tilberede julemat. Før så har jeg ofte dratt til utlandet i jula. Glad jeg har samboeren min og feire med, det er tross alt mange som er helt alene. Jula er nok tøff for mange, spesielt når det er så fokus på familie og latter osv.