Problem med psykologen...

[AnonymBruker]

Jeg har problem med psykologen min.

Vet ikke hva jeg skal gjøre, men hun misforstår og misoppfatter alt jeg sier.

Jeg sier en ting, og hun skjønner ikke hva jeg sier. Så må jeg forklare det nøye, og da skjønner hun det.

Så kan hun sitte og se mistenksomt på meg, akkuratt som om hun ikke tror på noe av det jeg sier.

Derfor har jeg i det siste grudd meg for å prate med henne, og å si hva jeg føler og hva jeg sliter med...

Jeg fortalte henne at jeg var veldig ensom og deppa, og klarte ikke spise... Holder på å lese til eksamen også, så føler at jeg ikke klarer mer snart.

Jeg fortalte henne at jeg syns det var slitsomt å gå i terapi og å samtidig skulle konsentrere meg om å studere.

Hun sa bare, jaha ... Føler jeg prater til en vegg, som ikke gir meg noe tilbake. Jeg bare føler at hun misliker meg!

[AnonymBruker]

Det gjør hun nok ikke

[AnonymBruker]

Hadde jeg vært deg, hadde jeg byttet psykolog. Ja, det kan hende at du misforstår henne, men da må du si det til henne. Om det ikke er tilfellet, så bytter du!

[Periwinkle]

Jeg slutta til psykologen pga en liknende situasjon. Psykologen var ikke norsk, hadde bodd i Norge i ett år, og forsto ikke halvparten av hva jeg sa, så tilslutt nikka jeg og smilte, og sa alt var bra. Ble friskmeldt en måned etterpå.

Nå, to år etterpå skjønner jeg at det var et dumt valg, så hva enn du gjør, trenger du hjelp, bytt heller psykolog enn å slutte. Du behøver ikke snakke med psykologen du har nå om det, bare ta kontakt med DPS eller hvor du nå er, og si at kjemien ikke stemmer og du trenger en ny psykolog.

[LetThemEatCake]

Jag har haft många psykologer i mina dagar och en sak jag har lärt mig är att jag alltid känner mig missförstådd till en början! De allra flesta psykologer är tysta och låter dig göra jobbet. Följdfrågorna kan tyckas dumma, men de är mest till för att du ska prata mer. Därmed gör du saken tydligare för dig själv! En psykolog fungerar mer som ett bollplank än som någon som faktiskt säger åt dig vad du ska göra. (Min erfarenhet alltså)

Jag lärde mig "spelet" efter några år och nu sitter jag här idag, glad och utan psykolog! Om det verkligen inte känns bra tycker jag att du ska byta psykolog, annars borde du ge det en chans till. Det är alltid obehagligt att öppna upp sig för en människa man inte känner!