Noen fler som har barn som er veldig viljesterke?

[AnonymBruker]

Ja som overskirften sier så lurer jeg på om det er noen flere som har barn som er veldig viljesterke? Min sønn er jo egentlig en så god og snill gutt, men han er av den VELDIG viljesterke typen. Han har et voldsomt temperament og er sta og egen. Jeg sliter en del med å få respekt fra han, for mamma skal jo tuktes. Jeg trenger noen tips og råd fra andre foreldre med liknende barn. Vi har vært bekymret for adhd,men får beskjed om at han er helt normal, han er bare et barn med mye energi og en sterk vilje. Han er forresten 4 år.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

[AnonymBruker]

Veldig slitsomt, men du må bare "stå han a" når det er på det verste. Gir du han lillefingeren har han snart hele hånda, og til slutt hele deg.

Ikke gi deg, med mindre du finner ut at det du mener er helt på bærtur. Da er det faktisk greit å la ungen få rett. Ikke kjemp bare for å ha det som mål å vinne fighten.

Anonym poster: 9b13fe030a47b6db80aff36ef5dd20fd

[AnonymBruker]

Mamma har!

Anonym poster: eecb4d2d77e97f738f0967ff981326f1

[AnonymBruker]

Fortsetter han slik blir det nok utredet for adhd på skole eller barnehage. Unger som er litt mer aktive, sta, hissige og tempramang mer enn andre får fort adhd stempel på seg i dag.

Anonym poster: 0daa24d6a1016d2a269efeee733412ae

[AnonymBruker]

TS her: Han oppfører seg overhode ikke slik i barnehagen, der er han en velfungerende gutt på alle måter. Så de er ikke bekymret for adhd eller andre ting.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

[Ciara]

En ting som slår meg i innlegget ditt er at du ikke nevner faren. Er ikke gutten slik mot ham? Hva gjør dere i så fall forskjellig? Og backer far deg opp når du irettesetter?

[AnonymBruker]

Ts her: Pappan som også er min samboer er han ikke slik mot, ikke besteforeldre eller, kun meg. Han gidder liksom ikke prøve engang med besteforeldrene, aldri fått viljen sin der. Pappan er nok en del strengere enn meg, og sikker mye mer konsekvent, men igjen han gidder ikke prøve å dra ting så langt der, fordi han vet det ikke nytter. Pappan backer meg opp ja.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

[Nusseli]

Ts her: Pappan som også er min samboer er han ikke slik mot, ikke besteforeldre eller, kun meg. Han gidder liksom ikke prøve engang med besteforeldrene, aldri fått viljen sin der. Pappan er nok en del strengere enn meg, og sikker mye mer konsekvent, men igjen han gidder ikke prøve å dra ting så langt der, fordi han vet det ikke nytter. Pappan backer meg opp ja.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

Du måste lära dig hur du kan styra situationer med din son bättre. Se och lär av hans far. Är det så att ni har liknande situationer som ni hamnar i, du och sambon? Eller är det oftast du som får de speciella situationerna som blir svåra?

Min son är extremt sta och har ett temperament som liknar sin far och sin mor. Jag har också tänkt tanken ADHD ibland men så vet jag ju också att min son är en person som behöver fasta ramar och runtiner. Allt ska vara som det SKA vara och som det alltid varit, så lite förändring som möjligt.

När han blir extra stressad och det inte går att få någon kontakt med honom (i extrema tillfällen, inte väldigt ofta) så brukar jag plocka upp honom i famnen (tack och lov att han fortfarande inte är starkare än mig!) och hålla runt han och försöka lugna ner honom. Jag säger: "Hjärtat. Nu är du lite stressad, ska vi lugna ner oss lite grann?" Så förklarar jag för honom om varför jag vill att han ska lyssna på mig; "Det är farligt att klättra så högt upp, du kan ramla och slå dig", "Mamma måste laga mat nu så hon kommer och hjälper dig sen men jag förstår att du vill ha min hjälp".

De här tillfällerna kommer nästan bara när jag själv är trött och sliten och inte har haft den energi som krävs för att kunna förutse och förhindra situationer före de händer. Därför så lyckas jag också hålla mig lugn när det här händer, detta är ju både mammas och sonens "fel". Han testar sig så hos sin far också och i dagis ibland.

Kan det vara att du är strängare än pappan? Kan det vara så att du har mer att tänka på än pappan? Varför är han bara sådan mot DIG? Hitta svaret på det och du kommer också kunna ändra detta mönstret.

[Nusseli]

Ts her: Pappan som også er min samboer er han ikke slik mot, ikke besteforeldre eller, kun meg. Han gidder liksom ikke prøve engang med besteforeldrene, aldri fått viljen sin der. Pappan er nok en del strengere enn meg, og sikker mye mer konsekvent, men igjen han gidder ikke prøve å dra ting så langt der, fordi han vet det ikke nytter. Pappan backer meg opp ja.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

Du har ju egentligen svaret här Ts. Läs igenom det du har skrivit! Du måste använda energin på att vara konsekvens och sätta gränsen, det är en så stor del av barnuppfostran.

Bli den bästa mamman du kan nu och ta tag i det som gör att du känner dig utmattad.

[Merlion]

Jeg har også en sta og viljesterk 4 åring og det har han vært fra han var få uker.

Klok, smart og en god gutt på alle måter, men altså fryktelig sta og viljesterk(som mange da mener er en god egenskap ). Og i tillegg fæl på å teste grenser.

Han er så sta og utholdende at å være konsekvent i veldig mange tilfeller er umulig. Får han ikke lov, så tar han seg lov. Bryr seg lite om regler og grenser, har han tenkt noe så skal han gjennomføre det. Er likegyldig til straff og konsekvenser.

I barnehagen går det stort sett greit, men de merker til det i noen situasjoner og sier de vil jobbe med det, Men jeg er ikke så sikker på om de følger det opp.

På grunn av 4 år(fordelt på 2 barn) med nattevåk og dårlig nattesøvn har vi vært(og er) slitne, derfor har vi nok litt for lite tålmodighet og for kort lunte til å takle han riktig. Vi er godt inne i en ond sirkel og er låst i forhold til løsninger i mange situasjoner.

For å ikke la det gå for langt har vi nå kontaktet helsestasjonen og skal få litt hjelp av en foreldreveileder. I første omgang skal vi prøve Marte Meo-metoden. http://www.martemeo.no/

Føltes litt som et nederlag å måtte gå til dette skrittet, for man vil jo gjerne takle foreldrerollen på egen hånd. Men nå når vi ser at vi blir tatt på alvor og får hjelp så føles det også riktig ut.

[AnonymBruker]

Ikke forvent så mye av Marte Meo-metoden. Vi fikk prøvd den til ungen vår for omlag 8-9 år siden. Helsestasjonen vår mente nå den skulle hjelpe på å få kustus på ungen vår, men kan nå ikke akkurat si at det hjalp så mye. De var på hjemmebesøk, filmet, skrev rapporter og jeg vet ikke hva. Husker ikke helt hva den gikk ut på, men husker i alle fall at metoden hadde ingen nye, revolusjonerende oppskrifter som vi ikke allerede hadde prøvd ut. Hos oss forsto helsestasjonen rett og slett ikke hva vi pratet om når vi snakket om viljestyrke. Følte bare at jeg snakket til veggen og måtte ta kampene selv.

Jeg (og faren) har av og til vært så utslitt og frynset i nervene at innimellom bare hadde lyst til å adoptere vekk ungen. Men jeg er sjeleglad jeg ikke ga opp og kjempet hver en kamp, for i dag er ungen tenåring og så grei og veloppdragen som jeg aldri har sett henne. Sjelden noe tull og flink på skolen. Av og til noen små bruduljer, men det er bare barnemat mot det som var da hun var mellom 3-10.

Anonym poster: 9b13fe030a47b6db80aff36ef5dd20fd

[AnonymBruker]

Gi han eye Q eller Efalex. Det gir bedre konsentrasjon og mindre hissighet. De er dyre, men prøv.

Anonym poster: 0daa24d6a1016d2a269efeee733412ae

[Gjest Gjest]

Du har en helt normal gutt TS. Ikke bekymre deg for dette, alle barn er forskjellige. Du skal se at han utvikler seg til å bli meget intelligent ung mann.

[Celtic Heart]

Har en 11-åring som er rimelig sta og egen ja. Pmto ble redningen vår. Å lære hvordan man kommuniserer med en sta liten en var alfa omega for oss, etter år med konflikter.

Denne gutten gikk fra å ha null respekt og gi blanke i alle regler til å ha respekt og bare gi blanke i 1/3 av reglene på 6 mnd.

Hos oss er det slik at vi må være konsekvente hele tiden, gir du den gutten lillefingeren en eneste gang sluker han deg med hud og hår.

Å være sta og egen er en del av hans personlighet og kommer ikke av at han har ad/hd i det hele tatt. Storebroren som har en mye sterkere grad av ad/hd er mye mer "medgjørlig".

[Britt Banditt]

Høres veldig vanlig ut, spør du meg. Typisk trassalder.

[AnonymBruker]

Ts her : Pmto hva er dette? Forklar gjerne.

Problemet er vel at han har fått lillefingeren og nå har tatt hele armen og det å skulle snu dette føles som mission imposible. Jeg har vel gitt litt og litt og følt jeg har vært streng, men ikke streng nok da antageligvis. Evt vært streng, men gitt etter noe han har funnet ut at fortsetter jeg lenge nok så gir mamma etter.

Det er jo ikke noe jeg ønsker mer enn at dette kun skal være en fase som går over, og at det ikke feiler han noe, men det bekymrer meg jo. At han evt skulle feile noe også får han ikke hjelp fordi alle tror det er trass.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

[Gjest Gjest]

Hvorfor tror du at det evt skulle feile han noe? Alt det du har beskrevet om han er jo helt normale ting. Og hvordan skal barn være da?

[Snakkis]

Ja som overskirften sier så lurer jeg på om det er noen flere som har barn som er veldig viljesterke? Min sønn er jo egentlig en så god og snill gutt, men han er av den VELDIG viljesterke typen. Han har et voldsomt temperament og er sta og egen. Jeg sliter en del med å få respekt fra han, for mamma skal jo tuktes. Jeg trenger noen tips og råd fra andre foreldre med liknende barn. Vi har vært bekymret for adhd,men får beskjed om at han er helt normal, han er bare et barn med mye energi og en sterk vilje. Han er forresten 4 år.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

Huff ikke snakk, poden min er slik. Når jeg skal lære han noe pressisterer han faktisk å rette på meg og lage sin egen sannhet. Skikkelig kverrulant.

[AnonymBruker]

Ts ; Jeg håper jo så klart han ikke feiler noe, men han er enormt mye mer urolig enn alle andre barn vi kjenner. Og jeg har aldri sett et så sint lite barn noen gang. Derfor blir vi jo bekymet. Dette er vårt første barn så vi har jo ingen egene og sammenligne med, men en ser jo andre barn og tenker hm....min sønn er ikke som de. Uansett er det kjempe godt å høre at det er flere og at dette høres helt normalt ut på dere.

Anonym poster: e8d2a284c5dd2c8c03ed516c034c8b2f

[~umulia~]

Sånn var gutten min også fra han var 1 til han var 6. Det roet seg når han begynte på skolen og fikk nye utfordringer samt ble mer moden. Tror det er ganske vanlig med mye vilje og temperament hos smågutter.