Trist familiesituasjon

[Gjest Turid]

Vi er en familie på to voksne og to barn, som er så og si helt uten familie. Det vil si; vi har familie, men de bor langt unna og bryr seg rett og slett ikke. Det skjønner vi ut ifra at de ikke tar kontakt med oss, det er alltid vi som ringer dem og evnt besøker dem. Vi voksne savner ikke barnevakt o.l. - men vi savner noen som er der for ungene våre, utenom oss. Vi gir ungene en trygg hverdag, men det er så trist at vi så utrolig sjelden har besøk - og at det ikke er noen vits i å invitere til familiebursdag for familiemedlemmer som ungene omtrent ikke kjenner.

Vi har jo venner, men de har sine familier som inviteres til bursdager, jul osv. Ønsker å skape en ramme med flere trygge voksne rundt oss, her vi bor. Noen tips til hva vi kan gjøre? Dette er sårt både for meg og min mann.

[Miss hønemor]

Har dere noe nettverk med venner som har barn? Kanskje sosialisere dere mere med de i fritid og helger? Selv om de har familie selv.. Vanskelig det der..

[Miss hønemor]

Er litt i samme sit selv og ikke enkelt:( jeg kunne nesten tenkt meg å flytttet til en av våre familier.

[Gjest Yellow Taxi]

Vi har motsatt problem. Første i vår generasjon i begge familier som skal bli foreldre og det er slitsomt. Om man kunne legge ut relasjoner på qxl så hadde du vært velkommen til å legge inn et bud. Jeg er ikke kravstor. 500 kanskje? 200? 50?

[Gjest Gjest t]

Slik har vi også det. Min familie bor langt unna, og hans familie er det av forskjellige grunner lite kontakt. Erfarer også at de fleste andre har familier, og er sammen med storfamilien på viktige dager. Vi har lite besøk i høytider eller rundt bursdager. I noen år har jeg gruer meg til f.eks jul, fordi det kan bli lange dager når man verken får besøk eller blir invitert bort.

Fikk tips av en kollega som er ferdig med småbarnstiden for lengst å godta at situasjonen er sånn den er, og at det positive er at man blir veldig sammenspleiset som den lille familien man er. Så vi finner på hyggelige ting sammen som familie, også inviterer vi vennefamilier over til ulike sammenkomster som juleverksted, fårikål, lørdagspizza eller en søndagstur i skogen.

[AnonymBruker]

Hva med å søke etter et "reservebesteforeldrepar"? Det finnes helt sikkert noen eldre i nærheten, som ikke har (mye) kontakt med barnebarn, eller kanskje ikke har nære slektninger overhode. Som kunne tenke seg å bli kjent med andre og kunne besøke osv.

Ei jeg kjenner gjorde dette, og har nå en "bestemor" til sin datter. Blodsbånd er det ikke, men de har utrolig mye glede av hverandre, i stedet for å sitte ensomme på hver sin kant og savne slektninger (man ikke har).

Anonym poster: 280d8ed0b516226af4bb01e596b984a1

[Furstina]

Vi har det ungefär så vi också.

VI har familj som bryr sig och som är gästvänlig när vi är på besök men pga avstånd och tradition så är det sällan kontakt "utan orsak". Det är ingen regelmässiga telefonsamtal eller skype. Någon är bra på att skicka mail, en annan något bättre på att ringa.

Ibland saknar jag en närmare kontakt med familjen men det är inget jag sörjer.

Jag har kommit till ett "gilla läget" och en acceptans över att det är så här det är.

Vi är trots allt sams.

Vi umgås när vi är där.

Det är lång resväg och det kostar att besöka.

Jag skulle gärna se många besteföräldrar och söskenbarn på mina barns födelsedagskalas/bursdagsfest men så är det inte. Då får jag ordna firande som fungerar ändå.

Att få presenter/pakker på posten är också spännande och vi försöker göra en fin stund av det.

Bara för att familjen bor nära behöver man inte ha tät kontakt.

Jag tycker nog att mina barn älskar sina besteföräldrar och längar till att träffa söskenbarn ändå, även om det är sällan vi ses. Det finns en kontinuitet i relationen och vi pratar om familjen med jämna mellanrum. Då "finns" de där ändå.

[Gjest TS]

Mange gode råd og kommentarer her. Tusen takk. Med årene har jeg blitt flinkere til å "godta" situasjonen slik den er - det viktigste er tross alt at vår lille kjernefamilie har det godt sammen. Og det har vi. Merker imidlertid at tankene kommer mer når det nærmer seg f.eks. jul. Vi tar lang juleferie - og har fri fra 23. desember til utpå nyåret. Hadde vært så hyggelig å bli invitert på en middag, eller få lov til å invitere. Besteforeldre som kommer innom på kaffe, en tante eller onkel som leker litt med barna, slik ting. Våre venner er som sagt opptatt med sine familier i denne høytiden, bortsett fra nyttårsaften, som er mer en venne-dag. Da er vi igjen inkludert, og feirer sammen med venner.

Reservebesteforeldre hadde vært veldig hyggelig, men tror ikke det er lett å få fremmede mennesker til å engasjere seg... kjenner ingen som kan være aktuelle... Hvordan møter man slike?