Optimist eller pessiminst?

[AnonymBruker]

Jag tog upp resor och studier då det är det JAG vill göra. Jag känner inte dig, jag ville bara måla upp ett exempel. Jag kan inte ge dig hela bilden, lite får du ju hjälpa till själv.

Ingen är bara positiv, av och till måste man få gräva ner sig ordentligt. Mitt första exempel om killen på bussen skulle symbolisera vardagen och i vardagen kan man alltid vara positiv. Sedan finns det extremfall, som scenariot du målade upp, men de är ju bara en tidsperiod. Jag snackar om livssynen.

Min tolkning av att vara optimistisk är att istället för att svära och bli ilsken för att man missade bussen, så kan man istället glädja sig åt att det bara är 10 minuter kvar till nästa! Och under de 10 minuterna kan man läsa några sidor ur romanen man har i väskan, ringa ett samtal, planera middag osv. Istället för att tänka det värsta när man vaknar med halsont, så kan man dricka en kopp te, kose sig lite och ta hand om sig lite extra.

Förstår du vad jag menar? Det finns ALLTID flera sätt att se på saken! Man väljer själv vinkel.

Min tolkning av att vara pessimistisk är gräva ner sig i missöden som hände för flera dagar sedan, tänka att "usch, att det alltid går fel för mig!" att måla ut sig själv som offer, vad som än händer. Att alltid utgå ifrån att det inte kommer att gå bra.

Har man inställningen "Nej, det här går aldrig" från början så är det självklart att det inte går! Då har man ju gett upp redan innan man har försökt.

Hverdagspositivitet er jo ikke noe problem, og jeg gidder ikke å irritere meg over at jeg mister en buss. Gidder heller ikke å bruke mye tid på irritasjon når jeg bulker bilen f.eks. Da er jeg glad ingen kom til skade.

Men som sagt så synes jeg det alltid er en del mer alvorlige ting å bekymre seg for og disse tingene er ikke like lett å snu til noe positivt. Det du sier at sånne ekstreme ting bare er for en tidsperiode trenger abslutt ikke å stemme. Mange opplever slike ting jevnlig og over lang tid.

Våkne med vondt i halsen er kjipt, men heller ikke noe som ødelegger dagen min, det er i litt mer alvorlige sykdommer sinnet blir utfordret.

[AnonymBruker]

Okej, jag säger så här då. Om du ändå inte kan kontrollera det varför ska du då tänka att det alltid kan bli värre? Är det inte lättare att hoppas på att det blir bättre? Eller inte tänka på det alls för den delen. Det jag menar är bara att man ska akta sig för att gräva ner sig i olyckliga saker för det kommer inget gott ur det och det blir så mycket svårare att resa sig igen.

Jeg sier ikke at jeg alltid tenker at ting blir verre, jeg sier at ting alltid KAN bli verre. Er jo ikke snakk om å grave seg ned i det hele tatt, men å utruste seg mot farer og ulykker. Ting ordner seg aldri av seg selv, men man må jobbe for det.

Har du aldri opplevd at du har hatt så mange uhell en dag du ikke tror ting kan blir verre, men så skjer det plutselig noe som får alt det andre til å føles kun som bagateller?

F.eks at du starter dagen med å miste en melkekartong i gulvet, har glemt å stryke skjorten din, også mister du bussen. Påfølgende stryker du på en eksamen, og når du da trøster deg med at det endelig er helg og du skal på den hytteturen du har gledet deg sånn til så blir denne avslyst fordi den du skal dra med er syk.

[LetThemEatCake]

Jeg sier ikke at jeg alltid tenker at ting blir verre, jeg sier at ting alltid KAN bli verre. Er jo ikke snakk om å grave seg ned i det hele tatt, men å utruste seg mot farer og ulykker. Ting ordner seg aldri av seg selv, men man må jobbe for det.

Har du aldri opplevd at du har hatt så mange uhell en dag du ikke tror ting kan blir verre, men så skjer det plutselig noe som får alt det andre til å føles kun som bagateller?

F.eks at du starter dagen med å miste en melkekartong i gulvet, har glemt å stryke skjorten din, også mister du bussen. Påfølgende stryker du på en eksamen, og når du da trøster deg med at det endelig er helg og du skal på den hytteturen du har gledet deg sånn til så blir denne avslyst fordi den du skal dra med er syk.

Jag har legat dödssjuk på sjukhus, så jag har visst haft det ont. Att tänka positivt ÄR att jobba. Eller rättare sagt så måste man jobba för att tänka positivt. Hade jag inte lärt mig att tänka positivt hade jag faktiskt inte suttit här idag, så det så.

Man väljer som sagt hur man ska tolka saker och ting och väljer man att tolka det jag skriver som något negativt och dumt, då får man göra det. Väljer man att tolka det såsom jag menar (som en tumregel, en riktlinje, inspiration), då får man göra det.

Visst har man skitdagar, men man behöver inte lägga ner så mycket energi på det. Det går över, så varför vara pessimistisk när man lika gärna kan vara optimistisk? Som jag skrev i ett inlägg innan så måste man självklart gräva ner sig ibland också och bara låta skitdagar vara just skitdagar.

Jag tror att alla här förstår vad det är jag vill säga och jag känner egentligen inte att jag behöver förklara mig mer.

[LetThemEatCake]

Hverdagspositivitet er jo ikke noe problem, og jeg gidder ikke å irritere meg over at jeg mister en buss. Gidder heller ikke å bruke mye tid på irritasjon når jeg bulker bilen f.eks. Da er jeg glad ingen kom til skade.

Men som sagt så synes jeg det alltid er en del mer alvorlige ting å bekymre seg for og disse tingene er ikke like lett å snu til noe positivt. Det du sier at sånne ekstreme ting bare er for en tidsperiode trenger abslutt ikke å stemme. Mange opplever slike ting jevnlig og over lang tid.

Våkne med vondt i halsen er kjipt, men heller ikke noe som ødelegger dagen min, det er i litt mer alvorlige sykdommer sinnet blir utfordret.

"Over lang tid" är en tidsperiod, inte ett liv. En tidsperiod kan vara allt från några sekunder till många år.

Att vara optimistisk är inte detsamma som att alltid tänka att allt är bra. Att vara optimistisk är att vara lösningsorienterad och aktivt försöka göra något åt problemen och faktiskt se att man kan förändra något. Så visst kan man vara både optimistisk och ledsen på samma gång, en del problem är ju stora och måste tas om hand på allvar. Men att vara pessimistisk i en speciell situation betyder heller inte att man är lagd pessimistisk. Med att vara lagd pessimistisk menar jag att ständigt känna sig uppgiven och hjälplös. I vissa situationer är man kanske hjälplös men man är aldrig hjälplös i det stora hela. Sedan differerar det ju alltid hur mycket man måste jobba för saker och ting.

Jag snackar som sagt om en optimistisk livssyn.

[¤flicka¤]

Jeg er ikke en av dem som tror at alt ordner seg, for jeg har sett at ikke alt ordner seg. Men, jeg tror faktisk at ting kan bli bra likevel, og at det er mulig å gjøre mye ut av lite. Så sånn sett er jeg kanskje optimist?