En ny chans?

[Pølsevev]

Jag har svarat på en tråd här inne med liknande tema, men har inte helt fått den hjälp jag behöver av befolkningen här inne på KG. Så jag startar en egen tråd med mitt problem och hoppas på att några av KG´s kloka deltagare kan ge mig nyttiga råd...

Jag har haft en underbar kvinna öve en viss tid nu. Hon är ett genuint bra människa med ett fantastiskt fint hjärta. Jag kan ärligt säga att hon är det vackraste jag har sett och jag älskar att ha henne i min närhet. Dessutom är det fantastiskt bra på det sexuella, intellektuella och sociala planet. Vi delar så otroligt mycket och det är faktiskt inte bara kärlekens blindhet som talar. När vi är lyckliga samman tror jag få delar den samma lyckan med sin partner.

Det vill säga att jag borde vara världens lyckligaste man, vilket jag som regel också är, speciellt när vi är tillsammans. Men! I det sista har en objuden gäst varit på besök hos mig. Från att älska denna underbara kvinnan så högt så har jag i det sista fokucerat för mycket på de aspekterna man inte kan göra något med. Att ha det bra och fint innebär plötsligen en stor fruktan för att mista det som är bra och fint.

En händelse i livet mitt som av olika omständigheter präglat mig och mitt syn på livet har gjort att denna fruktan har tagit överhand till tider, jag har ett förflutet som nog kan karaktäriseras som mörkt med all slags missbruk som har gjort att jag till tider kan ha svårt att se att andra människor kan älska mig. Jag har blivit irrationell och misstänksam ovanför denna kvinnan som jag egentligen aldrig har betvivlat skulle älska mig, jag blir svartsjuk och upplevs som kontrollerandes. Två delar av mig som upplevs som både nya och skrämmandes. Både för mig men ännu värre för henne som lider under orättfärdig misstänkliggöring och misstillit.

Jag har helt enkelt behandlat henne illa, mycket illa. Hon har aldrig varit misstänksam ovanför mig och alltid uppvist mig stor tillit jag har handlat motsatt. När hon har gjort saker jag mycket gärna själv kunnat gjort har jag utsatt henne både för avhör och till och med gått så långt att jag brutit hennes tillit vad gäller privatlivet. Saker som jag skäms något enormt för att ha kunnat gjort. Detta har gjort att jag inte längre är en person hon känner att hon kan lita på. En känsla som smärtar mig enormt från att egentligen innerst inne vetat att jag var den enaste hon en gång verkligen litade på. Jag vill ju självklart tillbaka till det.

Jag vet att jag älskar henne för precis den hon är och önskar att hon ska fortsätta att vara det, men hon säger själv att hon har förändrat sin adfärd både bevisst och obevisst som en klonsekvens av hennes förhållande till mig. Detta finner jag självklart mycket obehagligt och önskar på det starkaste att jag kan lägga av mig svartsjukan och misstänksamheten. Jag jobbar med detta dagligen och önskar verkligen att hon känner att jag litar på henne, något jag ju faktiskt egentligen gör men antagligtvis och tyvärr har det nog redan gått för långt. En del av mig känner att det bästa är att bara "släppa henne fri", att det endaste som kan göra det bra igen är att visa att jag inte önskar att kontrollera henne genom att uppge allting och bara genstå med det som kanske kan bli ett vänskap en gång. Men samtidigt älskar jag ju henne och har en tro på att det här verkligen är kvinnan i mitt liv och vill ju att allting ska kunna bli bra igen.

Vi står nu på det punktet i vårat förhållande att vi prövar, en ny chans. Jag vet att om vi ska få det här till att fungera så måste jag för det förta visa henne att jag litar på henne och hennes kärlek till mig. Att jag kan ge henne friheten hon förtjänar. Men samtidigt tror jag att denna har förändrats, mycket som är det samma, men några viktiga delar är nog inte det.

Vad är era erfarenheter? Kan man jobba sig igenom sånt här? Återuppbygga tillit och finna tillbaka till det gamla vackra? Jag vill verkligen det på den ena sidan, men på den andra känns det som om det riktiga är att uppge förhållandet för att rädda ett otroligt vackert vänskap.

[leirbål]

Min første tanke er å la henne gå, før du ødelegger henne helt.

Du skriver at du fremdeles sliter med sjalusi ol. Så jeg vil appelere til kjærligheten din, og sette henne fri, så hun kan bli seg selv igjen.

Beklager at jeg ikke skrev det du ønsket å høre.