Nanny søvnopplegg

[*Heidi*]

Jeg fikk ett tips av en venninne om å legge sønnen min på den måten hun hadde sett på ett nanny program. Jeg skulle sette meg ved siden av sengen hans (etter at jeg hadde lagt han) med ryggen til, en og en halv meter unna. og sitte der til han sovnet. Gråt han og skulle ha oppmerksomhet så skulle jeg legge han ned uten å se han inn i øynene og bare si at nå er det natta og så sette meg ned igjen. Etterhvert skulle jeg sette meg lenger og lenger unna sengen hans.Dette har jeg gjort og det funker på den måten at han ikke maser om oppmerksomhet lenger. og dermed sovner han inn av seg selv.MEN nå har jeg prøvd lenge og venninnen min sa at på programmet hadde barnet der lagt seg ned etter tre dager og godtatt å sovne inn uten at noen var i rommet.Sånn er ikke min sønn, med en gang jeg reiser meg opp for å gå og han er bare bitte litt våken begynner han å rope på meg helt desperat.. og han sjekker hele tiden om jeg sitter der.. noen som har tips til hva jeg skal gjøre videre nå?

[Villemarie]

Du sier ingenting om hvor gammel han er. Barnet mitt fikk sove sammen med meg til han var halvannet. Fra da av ble han lagt i egen seng på eget rom, men jeg satt inne hos han og sang for han til han sovnet. Det kunne av og til ta litt tid, men det gikk jo greit. På natten fikk han komme inn i sengen til oss.

Det er først de siste par årene (han blir 6 i år) at han har sovet mer hos seg selv enn i min seng.

Men man må ha et godt sovehjerte om man skal klare samsoving, så det er jo ikke for alle.

Jeg syns bare ikke at man nødvendigvis må ha dem til å sove alene så fryktelig tidlig.

[Furstina]

Vi har gjort nåt liknande.

Satt brevid sonens säng. Klappade honom på ryggen. Tysta. Sa bara "God natt. Det är dags att sova nu..." eller något i den stilen.

Sen började jag lämna rummet. Sa "Mamma kommer snart"... gick ut i vardagsrummet, tillbaka efter några minuter. Klappade på honom. Sa "God natt, sov vännen. Mamma kommer snart." och så vidare.

Då visste han att jag var i närheten och gav trygghet. Till slut somnade han medan jag var borta.

I början ställde han sig upp i spjälsängen och grät. Vi väntade en stund, gick in och la honom ner - och gick ut igen.

Jag minns inte hur lång tid det tog. Första svängen i spjälsängen tog kanske några veckor? Det gick dock bättre och bättre.

Andra svängen fick vi ta när han fick en stor säng vid 2 års ålder och kom på att han kunde gå upp...

Mitt tips till dig är att lämna rummet, komma tillbaka in, klappa på honom och gå igen. Då vet han att du är där. Det öär också bra om han kan höra dig röra dig i närheten så det inte är helt tyst?

[Lillie]

Vi har gjort nåt liknande.

Satt brevid sonens säng. Klappade honom på ryggen. Tysta. Sa bara "God natt. Det är dags att sova nu..." eller något i den stilen.

Sen började jag lämna rummet. Sa "Mamma kommer snart"... gick ut i vardagsrummet, tillbaka efter några minuter. Klappade på honom. Sa "God natt, sov vännen. Mamma kommer snart." och så vidare.

Då visste han att jag var i närheten och gav trygghet. Till slut somnade han medan jag var borta.

I början ställde han sig upp i spjälsängen och grät. Vi väntade en stund, gick in och la honom ner - och gick ut igen.

Jag minns inte hur lång tid det tog. Första svängen i spjälsängen tog kanske några veckor? Det gick dock bättre och bättre.

Andra svängen fick vi ta när han fick en stor säng vid 2 års ålder och kom på att han kunde gå upp...

Mitt tips till dig är att lämna rummet, komma tillbaka in, klappa på honom och gå igen. Då vet han att du är där. Det öär också bra om han kan höra dig röra dig i närheten så det inte är helt tyst?

←

Vi gjorde det akkurat på samme måten, med stor suksess. Husker det var litt sutring til å begynne med, men det gikk fort over. Tror vi også brukte et par uker på dette.

LYkke til!

[-hild]

Furstinas metode funker her i huset og.

[*Heidi*]

Da skal jeg prøve det du gjorde furstina! Men hvor gamle var deres barn når dere gjorde dette?

[Furstina]

Första kampen tog vi när han låg i spjälsäng och var kanske 10 månader gammal? Första kvällen tror jag det tog 1½-2 timmar för att minska från kväll till kväll. Han låg ju i spjälsäng då och kom inte ut ur den.

När han fick en stor säng (en växasäng) vid 2 års ålder fick vi börja om lite igen. Då sprang han upp för att han kunde och ville testa vad som skedde. Jag var både arg och bestämd och han förstod nog att det var allvar ganska snabbt.

I somras när vi var i Norge var det återigen en ny plats (där är sovrummen på övervåningen och vardagsrum + kök en våning ner). Då fick vi börja kämpa igen. Men väl hemma var det samma rutiner som vanligt.

[Fru Biscuit]

Vår tulle er nå sju måneder, og vi startet prosessen med å sovne i egen seng for en måneds tid siden. Da ga hun selv uttrykk for at hun ikke trengte å bli båret i søvn lenger.

Vi venter med å legge henne ned i senga til hun er god og trøtt. De første kveldene tok det rundt en time før hun sovnet, og hun gråt en del. Men vi satt der hele tiden, holdt på henne og sang. Nå tar det rundt 20 minutter før hun sovner, og vanligvis er det bare litt klaging og ingen sår gråt.

Noen kvelder våkner hun til igjen når vi legger henne ned. Da er det ikke noe poeng i å sitte inne hos henne. Vi går litt til og fra og legger henne ned igjen når hun krabber eller har reist seg. Jeg tenker da at det er viktig å være tydelig på at det er natt og hun skal sove, ikke leke. Det skal være kjedelig å være våken.

Det varierer hvor lang tid det tar før hun sovner, og noen kvelder er vanskeligere enn andre. Men sånn er det jo med oss voksne også. Jeg føler det er viktig å være der sammen med henne når hun gir uttrykk for at hun trenger det. Jeg er jo det om dagen, så hvorfor ikke om kvelden og natten? Jeg ser ikke noe poeng i at de små absolutt skal måtte sovne alene. Den tiden kommer tidsnok.

Lykke til!

Fru B