Noen dilema.

[Gjest Gifteklar]

Heisann!

Har veldi lyst til å gifte meg(kirkebryllup)men synes det er litt trist ettersom mamma døde for snart to år siden,pappa har jeg aldri hatt kontakt med og min stefar slo handa av meg da han fikk seg"ny familie"

.Så da lurer jeg på hva dere ville gjort? Ifølge tradisjon skal brudens far følge brura til alters,så er det alle talene til og av brudens foreldre.Ser for meg at der å da kommer dette på mange måter til og bli en av de tristeste dagene men samtidig en av de lykkeligste dagene i mitt liv!

Og en ting til synes dere det er rart med middag å kaffe uten fest etterpå? Har altfor mange negative erfaringer når det kommer til alkohol og har derfor bestemt at det ikke skal serveres alkohol,hadde dere som gjester reagert på det?

Håper ikke dette ble så altfor langt å kjedelig at dere ikke gidder å lese det!

[Gjest LoisLane]

Gjør dette på din måte!

Jeg er på god fot med faren min, men jeg vet at han ikke ønsker å følge meg opp kirkegulvet. Han er veldig sjenert, og ville ikke føle seg vel med det, og da blir ikke det noe særlig OK for meg heller. jeg går alene eller med min tilkommende, og det er det jo mange andre som gjør også.

Vi ønsker ikke noen taleliste, det blir heller slik at det som absolutt øsnker, kan få si noen ord.

[Arielle]

En trenger jo ikke ha faren til å følge seg opp kirkegulvet, det hadde ikke mamma når hun giftet seg. Vi skal heller ikke ha noe særlig alkohol i brylluppet vårt, eneste er kanskje vin til maten.

Lykke til

[Imax]

Gå opp alene eller sammen med brudgommen som Mette-Marit og Haakon gjorde.

Alkoholfritt bryllup er jo helt greit, det styrer dere selv. Man kan ha morsom fest for det!

Husk at det er ørten måter å ha bryllup på, kanskje løsningen for deg er noe mer utradisjonelt? Det viktigste må jo være å gifte seg med den du elsker!

[Gjest Turi]

Jeg skal heller ikke følges opp kirkegulvet av min far. Jeg har ikke kontakt med han etter at foreldrene mine skilte seg. Min mor kunne selvsagt gjort det, men siden vi har vært samboere i flere år nå, så føles ikke det helt riktig heller. Hun skal liksom ikke "gi meg bort" nå. Så samboeren min og jeg har besluttet å gå opp sammen. Det er jo ikke så uvanlig det heller.

[Furstina]

Som jag har förstått det så är det väl "mest vanligt" och traditionellt att brudparet går tillsammans upp för altargången både enligt svenska och norska traditioner.

Seden med att fadern lämnar över sin dotter är till största del en anglosaxisk sed men är också vanlig i andra europeiska länder. Någonstanns läste jag också att seden hänger ihop med att bruden flyttar från sin familj vid giftermålet och att pappan lämnar över försörjningsansvaret till den blivande maken. Vid de flesta giftermål har detta ofta redan har skett då brudparet ofta levt tillsammans i flera år och

Hur du och din tillkommande väljer att göra är helt upp till er. Gå tillsammans om ni vill, eller pm du gärna vill att din man först ser dig vid altaret så kan du som brud gå ensam upp för altargången (lär vara väldig nervöst då...) för att möta honom. Eller så går du i ett följe med små brudnäbbar/brudepiker. Det är ert bröllop. Det är ert val.

[Gjest Anonymous]

Det er ditt bryllup og dere som velger hvordan dere vil ha det.

Jeg skal heller ikke følges til alters av min far,min tilkommende og jeg skal gå opp sammen.Det er ingenting merkelig ved å gå opp sammen, det syns iallefall ikke jeg, det er da nokså vanlig uansett familiesituasjon.

Ha et alkoholfritt bryllup hvis det gjør dagen enklere for deg, jeg hadde ikke syns det var noe mindre bryllupsstemning for det.

Noen velger store bryllup med fest, mens andre velger en litt mindre og roligere feiring. Det er uansett det viktigste at dere gjør det på en slik måte at dere får en minnerik dag, gjestene tilpasser seg deres type bryllpup. Lykke til !