Når foreldre ikke klarer å si eller vise at de er glad i deg

[AnonymBruker]

What do to? 

Anonymkode: d5124...52b

[AnonymBruker]

De fleste foreldre er veldig glad i barna sine, men ikke alle er så gode til å sette ord på følelser eller vise følelser på «riktig» måte. Kanskje foreldrene selv har vokst opp med foreldre som heller ikke var flink til dette. For bare noen tiår tilbake var det mye mindre vanlig å uttrykke til sine barn at man elsker dem enn det det er i dag. Mange foreldre som ikke klarer å sette så mye ord på følelsene for barna, kan uttrykke det på andre måter, f eks ved å være en støtte for barna sine, hjelpe dem med ting osv. 

Du kan jo kanskje ta opp med foreldrene dine at du savner å høre at de er glad i deg? Det er de nemlig helt sikkert. Som sagt, de aller fleste foreldre er veldig glad i barna sin, innerst inne.

Anonymkode: 4aaee...e91

[AnonymBruker]

Det beste er å akseptere det. Det følger en sorg med det, men så blir det faktisk bedre. Det er uendelig slitsomt å gå rundt og vente på at de skal levere.

Anonymkode: 8dc68...af8

[AnonymBruker]

Min far har en tyst kärlek. Men den känns. Jag känner att han tycker om mig, och sina barnbarn. Jag vet inte om han sagt så ofta eller tydligt att han tycker om mig men det märks. 
 

min mor har nog inte heller sagt det, och hon är ganska dålig på att visa i handling och kroppsspråk. Jag tror det har med hennes uppväxt att göra. Jag har accepterat hur vår relation är idag; inte så nära. 

Anonymkode: 2d496...c58

[AnonymBruker]

Så… acceptera. För att må bra. 

Anonymkode: 2d496...c58

[AnonymBruker]

Min mor har sin egen måte å gjøre det på, rakke ned på alle mennekser jeg kjenner.

Anonymkode: 521be...48f