Å savne barna sine.

[Gjest Anonymous]

I dag har jeg en dårlig dag. Da kommer gjerne savnet av barna mine ekstra godt frem. De er hos faren sin nå og jeg vet ikke helt når de kommer tilbake. Vi har en ordning der de styrer det selv, de er 9 og 13 år. Livet mitt føles helt meningsløst når de ikke er her. Jeg føler at det blir helt feil. Jeg har da ikke født barna mine for at de ikke skal være sammen med meg. Jeg har masse ting jeg kan gjøre, men jeg gidder ikke. Dagene går i ett og jeg har ingen struktur. Lar bare ting flyte.

:-( Selvsagt er det ikke slik bestandig, men i dårlige perioder blir det veldig sterkt Livet føles ganske hardt innimellom .:-(

[Saeria]

Har ikke så mange kloke ord å komme med, ville bare gi deg en

[Furstina]

En till dig härifrån också.

Det kan inte vara lätt att över huvudtaget vara från sina barn och sakna dem. Att de själva har valt att vara hos sin far i dag kan både vara tröstande och tärande.

De har säkert inte valt att vara FRÅN dig, utan att vara MED honom. Jag antar att de i morgon, eller i nästa vecka väljer att vara MED DIG! Gläd dig dubbelt då. Försök att se fram emot den dagen. För du är behövd, dina barn behöver dig och livet HAR faktiskt mening även när barnen inte är där. En dag kommer de också att bli stora, flytta hemifrån, utbilda sig, bilda familj och resa runt jorden.

Du kommer alltid att vara deras mamma oavsett var de är - på gott och på ont...

Ta fram en fotopärm, bläddra genom gamla minnen? Gråt en skvätt, skratta lite.

Ring en vän? Eller släkting?

Hjälp med fokus?

Gör en kalender med saker att göra, eller lägg lappar i en hatt och dra bara EN sak. Unna dig sen att göra just ingenting. Läs en bok, spela PC-spel, chatta på nätet eller...

[LilleMy]

Skjønner at du har det vanskelig nå, og kan bare si at det nok ikke er en god følelse....

Selv er jeg i en "omvendt situasjon" hvor stebarna ALLTID er her - og ikke KAN dra til mor (hun lever ikke lenger), og det er heller ikke alltid bare lett....

[Gjest gjest1]

Kjenner den følelsen. Om det er noen trøst; Du er ikke alene. Når jeg er uten barn blir dagewne uten struktur og mening..Ikke lager jeg mat, hva er vitsen med det? Ikke får jeg gjort noenting i huset, mister på en måte alle rutiner. Og når de er hos far i f.eks ferier, hva gjør jeg? Selv om jeg har ferie? Jo, er på jobb. Det er i hvert fall mindre trist enn å være hjemme.

[flopia]

Når barna dine kommer hjem

Si at du er glad i dem

Si at noe manglet

Fortell at de er savnet

[Gjest Far til 2]

Som far har jeg stor forståelde for hvordan en slank sexy dame beskriver situasjonen uten barn.

Men som Furstina sier har de ikke valgt å være borte fra deg men sammen med faren.

De er helt sikkert glad i deg. Veldig glad i deg. Men akkurat nå har de ant. et behov for å være hos faren og evt venner de har der.

Som en omsorgsful forelder har du gjort et valg hvor barnas egne ønsker og behov skal bli prioritert. Vær stolt av det. Altfor mange foreldre er mest opptatt av egne behov for kontakt med barna.

Det hender! ;-) jeg blir irritert over kranglingen barn klarer å få til seg imellom. Men så snart det blir stille i huset savner jeg denne "kranglingen".

Og når det gjelder krangling med ex'en har jeg sikkert ikke vært noe godt eksempel. Jeg gjør mitt beste for å endre dette.

Det du opplever er kansje årsaken til at mange har konflikter med sin forhenværende. Vær da stolt over at du har klart å sette ord på egne behov og at du kjemper ( mot slike følelser) for at barnas beste skal bli ivaretatt på best mulig måte.

Far til 2